KARLSGATAN 2

 

 

Foto: Pia Nordlander, bildN © 

 

ASEA var som företag inriktat på att tillverka system och produkter för generering, överföring och användning av elektrisk kraft. Verksamheten etablerades i Västerås 1890 och i takt med den ökade elektrifieringen av städer, landsbygd och industrier blev ASEA ett av världens ledande företag inom branschen.

Mimerverkstaden är tillsammans med Ottarkontoret den idag största och mest framträdande byggnaden från ASEA:s tidiga år i Västerås. Otaliga är de västeråsare som arbetat åtminstone någon del av sitt liv "På Mimer", eller på "Sotis" som det hette i folkmun. Området började byggas 1891 och genom successiva till- och ombyggnader skapades det stora Mimerkvarteret. I dag har tillverkningsindustrin fått ge vika för bland annat kontor och gymnasieskolor.

Byggnaden utstrålar modernitet, monumentalitet, framsynthet, rationalitet och stabilitet. Detta var uttryck som ASEA gärna tillämpade på de produkter man tillverkade och var även det intryck man ville ge av företaget. Att ASEA medvetet valde att placera sitt nya huvudkontor omedelbart intill Mimerverkstaden visar på värdet hos den verkstadsbyggnad som färdigställdes i mitten av 1910-talet. Vikten av att skapa ett representativt, estetiskt och symboliskt tilltalande huvudkontor intill produktionslokaler kan inte underskattas. Verkstadsbyggnaden skulle inte bara vara rationell för produktionen, utan den skulle också uppfylla stora symbol- och statusvärden.

Sigfrid Edström, ASEA:s ledare sedan 1903, var en av dem som propagerade för Frederick Winslow Taylors idéer om effektiviseringar i tillverkning genom bland annat ackordslön och arbets- och tidsstudier. Sigfrid Edström ville utifrån dessa idéer skapa en stor, modern och rationell fabriksbyggnad för tillverkning av små och medelstora elektriska motorer. ASEA:s äldre byggnader hade dömts ut med argumenten att deras placering och form omöjliggjorde en effektiv massfabrikation. Företaget fann en förebild i det tyska företaget AEG, inte bara för produktionens planering utan även för fabrikens utformning. Erik Hahr (1869-1944) anlitades som arkitekt för att rita byggnaden. Han var vid tiden för bygget stadsarkitekt i Västerås och hade redan 1907 ritat Villa ASEA.

Mimerverkstaden byggdes 1911-12 och 1914-15. Erik Hahr lyckades finna en fasadkomposition som motsvarade ASEA:s krav på rationalitet, modernitet och framtida möjlighet att bygga ut. Byggnaden är uppförd i en avancerad järnskelettkonstruktion med stickbågiga valv och järnpelare inmurade i de yttre tegelpelarna.

Den smala byggnadskroppen, drygt 20 meter, var från början fördelad på fyra plan. Byggnadskroppen var avdelad med en pelarrad i mitten, vilket gav flera fördelar: goda ljusförhållanden, möjlighet att använda traverser med ca 10 meters spännvidd i båda skeppen, praktisk placering av maskinerna och god överblick.

I bottenvåningen fanns de största maskinerna, bland annat de stora stansarna. På andra våningen tillverkades små och medelstora maskiner, på det tredje planet låg metall- och apparatavdelningarna. Det översta planet användes för tillverkning av reläer.

För de tyngre maskinerna var betonggolven asfaltstrukna. För lättare maskiner var det trägolv. Genom hela anläggningen fanns ett noga genomtänkt spårsystem. Traverserna i bottenvåningen medförde att hissar, toaletter och materialförråd fick förläggas till utbyggnader mot gården.

Mimerverkstaden uppmärksammades på baltiska utställningen 1914 i Malmö. Året efter var byggnaden beskriven i tidskrifterna Arkitektur och Teknisk tidskrift. Byggnadens tillkomst sammanföll med en kraftigt ökad efterfrågan på ASEA:s produkter, vilket hängde samman med de stora kraftproducenternas utbyggnad av vattenkraften under 1910-talet och den tekniska möjligheten att föra över kraft på längre sträckor.

Längs Karlsgatan har bottenvåningen i Mimerverkstaden kvar sina originalfönster från 1910-talet. Att dessa fönster fortfarande finns kvar i en miljö där industriproduktion under ständigt skiftande förutsättningar pågått under många år fram till i början av 1990-talet är ovanligt. Fasaden på byggnaden längs Karlsgatan är skyddad i detaljplan. Originalfönstren skall bevaras och underhållas på sådant sätt att ursprungskaraktären bevaras. Dessa fönster har alla demonterats och renoverats och sitter nu åter på plats.

Text: Carl-Magnus Gagge, länsmuseichef, Västmanlands läns museum