Virs tar en omväg hem från skolan trots att han inte får. I handen håller han dagens läxa. De ska skriva om en perfekt dag. Alla i klassen vet att det betyder att skriva om en helt vanlig dag. Trygghet är frihet. Men varför känner han sig inte fri?

Virs går mot några skyltar nedstuckna i grå sand. FÖRBJUDET OMRÅDE står det. Det är alldeles vid kanten till kupolen som omsluter staden. Den konstgjorda solen lyser som vanligt med behaglig värme.

Han snubblar till på en sten och läxan flyger i väg! Rakt mot skyltarna! Virs springer efter. Precis när Virs får tag i läxan ger gråsanden vika. Det finns inget att ta tag i, så han glider snabbt ner i ett hål i sanden. När han kommer på att han vill skrika har han redan sand i munnen.

Virs blundar hårt. Hjärtat slår som en hammare. Han kan inte ens fäkta med armarna. Det är som att bli svald av sanden tillsammans med ryggsäcken.

Till sist dimper han ner i mörker. Äntligen kan han andas. Det är alldeles mörkt. Han känner på golvet som är av jord, grus och sand. Det går inte att klättra upp igen.

Var har han hamnat? Virs börjar hosta av dammet. I ena handen har han läxpappret, som är alldeles hopknycklat. Han stoppar det i fickan. Reser sig upp, tar av sig ryggsäcken och borstar sand från kläderna. En ficklampa riktas mot honom. Han blir bländad men hinner uppfatta att han befinner sig i en lång och mörk gång. Bakom ficklampans ljus står en flicka i hans egen ålder.

– Vem är du? 

Flickan är egendomligt blek och bär märkliga kläder i olika färger och tjocklek. Hon har en sliten hatt med ett brätte bara på ena sidan. Själv bär han en tröja och byxor av återvunna material. I beige, den enda färg som är tillåten på kläder för barn och ungdomar.

– Jag heter Virs och föll genom sanden från Aros.

Virs tar på sig ryggsäcken igen.

– Vem är du och var är vi? 

– Semla heter jag. Vi är så klart i Botten.

Hon låter som om det är det mest självklara i världen, men vad är Botten? Innan han hinner fråga, tar Semla ett steg närmare. Lyser med ficklampan på hans skor och byxor. Rynkar på näsan.

– Aros? Är du verkligen där uppifrån?

Innan Virs hinner svara hörs ljudet av marscherande fötter. Ljudet kommer närmare, men ficklampans sken når inte så långt.

– Vakter från Aros.

Semla släcker ficklampan.

– De får inte hitta oss, då är det kört.

De taktfasta stegen kommer närmare.

– Vi måste gömma oss. Kom!

– Men trygghetsvakterna är inte farliga.

Virs börjar gå mot ljudet.

– De är till för att hjälpa oss och hålla oss trygga. 

Han vinkar trots att vakterna inte kan se honom ännu. Tänker precis ropa när Semla lägger sin hand över hans mun och drar honom bakåt.

– Sch! De är inte till hjälp här nere i alla fall, de är livsfarliga, jag lovar! Vi måste gömma oss eller springa. Kom nu!

Virs tvekar. Kan han lita på Semla? Är trygghetsvakterna verkligen farliga? Vakterna är riktigt nära nu, han måste bestämma sig. Vad ska han göra?

Nu är det du som väljer hur berättelsen fortsätter.