Vägen slingrar sig fram mellan sönderfallna väggar och rostig bråte. Fler människor rör sig i samma riktning. Det knastrar under skorna av grus och krossat glas. Det luktar unket.

De kommer fram till ett torg, fyllt av rader av marknadsstånd byggda av allt möjligt. Här finns allt från cykeldelar, möbler, tyger och apparater till gamla lampor, verktyg, skyltar och skärmar som flimrar svagt. Kring varje bord trängs folk som rotar i högarna med trasiga och lagade prylar. Det mesta ser ut som skräp. En värme sprids från ett stånd där en man i smutsigt förkläde säljer stekta smådjur. Kanske råttor? Virs hoppas att han inte blir hungrig här. I Aros är allt så välordnat och lugnt. Här är det kaos. Semla drar Virs i armen.

– Kom nu, det mesta här är inget att ha.

Hon ler snett och pekar mot en skylt. BODAS SHOP står det med snirkliga bokstäver i guld.

– De bästa grejerna finns där.

De kliver in i den lilla boden. Luften blir svalare. Här finns hyllor fyllda med skor, kläder, väskor, kuddar, smycken, prydnader, klockor, hörlurar och annan teknik. Det mesta ser helt ut och mycket verkar vara målat med guldfärg för att se dyrbart ut. Inte nytt, men finare än sakerna på marknaden.

Längst in står en kvinna bakom disken. Hon bär en lång klänning och ser ut som hon kommer från en annan tid. Håret är uppsatt med ett guldspänne, och hon kastar misstänksamma blickar mot dörren.

– De lyxigaste sakerna finns bakom disken. Jag önskar att jag hade något fint att byta med.  

Semla stryker handen över ett par guldbruna byxor.

– Uppe i Aros behöver vi aldrig köpa något. Alla får det vi behöver. Kläder, mat, möbler, allt! Men bara det som är nödvändigt … förutom en sak.  

Han öppnar sin ryggsäck och tar fram ett litet gosedjur.

– Det här är min nalle. Alla barn får en sådan när de är små. Min heter Toft.

Semla stirrar på nallen.

– Det låter lyxigt.

Men så får Semla syn på något.

– Titta! 

Semla knuffar till Virs. Vid sidan av disken ligger ett kuvert – precis som det de hittade tidigare.

– Det måste vi få tag i.

Semla drar med sig Virs mot disken.

Semla sträcker fram handen när Boda slår handen i disken. Boda säger att det där inte är något för sopkravlare. Prima papper är det minsann. 

Virs backar undan, men Semla står kvar. Ser rakt på Boda och säger:

– Du har rätt. Men kanske kan vi byta något?

Boda kisar mot Semla och sedan mot Virs. Han försöker gömma nallen bakom ryggen. Bodas ögon smalnar. Hon kräver att han ska visa vad han har där. Virs håller fram nallen och Bodas ögon vidgas. Nallen vill hon ha, hon kan tänka sig att byta kuvertet mot den. Hon skjuter fram kuvertet. Har de en deal?

Nallen. Den har varit med Virs så länge han kan minnas. Luktar tryggt, som hans rum i Aros. Han börjar tänka på mamma. Pappa. Hemma.

– Virs … de där kuverten är jätteviktiga. Allt hänger på att ANTI-kvarierna får dem. Annars är vi fast här för alltid.

Virs stirrar på kuvertet och kramar om sin nalle. Hur ska han göra?

Vad tycker du?