Virs väljer den krokiga lerstigen som leder genom ett virrvarr av tunnlar av hårdpackad gråsand och lera.

– Nu vet jag var jag är.

Selma sätter fart.

De kommer fram till en sliten gammal dörr. SOLVIKS NATURBIO står det på en skylt ovanför dörren. Semla knackar på innan hon kliver in. En person med stort skägg sitter i en sliten fåtölj. Mitt i rummet står två cyklar och längst in finns en vit duk på väggen.

Den skäggige hälsar på Semla. Säger att det är fint att se henne igen och undrar vem hon har med sig.

– Hej Solvik, det här är Virs.

Semla lutar sig närmare Solvik för att viska.

– Han är från Aros. Men han är ingen vakt, utan helt ofarlig.

Solvik slår ut med armarna och välkomnar båda till Solviks biografiska naturupplevelser. Han undrar om de är här för att se på film. Semla vet hur det fungerar och kan visa sin vän, tycker Solvik. Det känns konstigt att bli kallad vän. En vän är ju inget du bara får, utan någon du blir tilldelad av de som bestämmer. Ändå blir Virs lite varm i magen.

– Vi ska sätta oss på cyklarna och trampa så mycket vi orkar.

Semla hoppar upp på den ena cykeln. Då startar filmen. Virs gör som Semla, sätter fötterna på pedalerna och trycker till. Cykeln rör sig inte en millimeter men det flimrar till på duken. 

– Nu börjar filmen! Trampa vidare, annars stannar den!

Virs har sett film i Aros om hur man ska uppföra sig i samhället, men det liknar ingenting av det han ser framför sig nu. En massa grönt i många nyanser. Ovanför det gröna är det som en obegripligt stor kupol, alldeles blå. Världen han betraktar liknar varken Aros raka gator eller Bottens leriga röra. Allt är så ljust, färgglatt och levande. Han ler.

Solvik förklarar att filmen visar naturen som den såg ut innan den stora katastrofen. Att de ser träd och buskar. Det blåa ovanför är himlen där solen lyser. Så det blir ljust och saker kan växa. Och vattnet är en sjö som hette Mälaren.

– Snart får vi se en massa djur som fanns förr också. Allt från fåglar och fiskar till vargar och jättestora älgar. Solen, vattnet, växterna och djuren – allt behövdes för att jorden skulle fungera. Det kallas för kretslopp och var ett fantastiskt system som blev förstört för länge sen. 

Solvik ställer sig bredbent mitt i rummet. Berättar att han drömmer om att kunna andas frisk luft. 

Så sätter han ett finger över läpparna. Hyschar. Filmen släcks ned. Tunga fotsteg från flera par kängor hörs utanför huset. Någon kommer! Solvik föser Semla och Virs mot en bakdörr och drar upp ett kuvert ur bakfickan.

Han viskar att de ska ta med kuvertet till ANTI-kvarierna. Det är viktigt att de får det.

Solvik går tillbaka in i bion. Virs och Semla står kvar och lyssnar, men det är tyst. De öppnar kuvertet.