Stölden
Lyssna vidare
Semla drar undan Virs längre bort och pekar på några prylar som om hon är intresserad av att handla.
– Vi behöver det där brevet.
Virs håller hårdare om sin lilla nalle.
– Ja, men jag tänker inte byta bort den.
Semla himlar med ögonen.
– Vi kan ju alltid bara ta det.
Virs kniper ihop läpparna för att inte säga något elakt. Han viskar i Semlas öra.
– Du menar stjäla det!? Jag är ingen tjuv!
Semla tar en rund flaska från en hylla, skruvar av locket och luktar på innehållet.
– Har du en bättre idé eller? Du behöver bara distrahera Boda, så sköter jag resten.
Det låter bättre. Då är han bara medhjälpare. Virs plockar upp en läderväska som kan hängas på ett bälte.
– Vad kostar den här? frågar han med hjärtat i halsgropen.
Boda kommer fram och återigen föreslår hon en byteshandel med nallen. Under tiden smyger Semla fram till disken.
– Jag ska fundera lite. En jättefin väska! Om en stund är jag tillbaka.
Semla går mot utgången och Virs skyndar efter. Så fort Virs kommit ifatt henne börjar de springa tills de kommer till en gränd.
– Fick du tag på det?
Semla flinar och drar fram kuvertet från innerfickan i sin jacka.
– Jag kan nog aldrig mer gå tillbaka till Bodas shop, men med lite tur behöver jag inte det heller.
Tillsammans öppnar de brevet.
Fortsätt lyssna
Hon lägger brevet tillsammans med de andra i Virs ryggsäck.
– Snyggt jobbat med att distrahera Boda.
Precis då får Virs syn på en kvinna som står i öppningen till en slags tunnel. Hon har bruna kläder och en bit gult tyg knutet om överarmen. Kvinnan spänner ögonen i Virs.
– Hur mycket såg du?
Virs ryser. Semla skruvar på sig som om hon letar efter en utväg. Tillbaka mot torget kan de inte gå.
– Tänker du ange oss?
Kvinnan frågar varför hon skulle göra det och det sneda leendet blir bredare. Det vore slöseri med talang tycker hon. Nej, hon vill erbjuda Virs och Semla ett jobb.
– Vad då för jobb?
Kvinnan säger att de måste följa med, så ska hon berätta. Hon sträcker fram en hand och presenterar sig som Fälvi. De har inte mycket till val, utan följer efter.
– Hon är med i Svartågänget.
– Är det bra eller dåligt?
Fälvi säger att det beror på om man är smart eller inte. Tydligen kan hon höra dem trots att de viskar. Tunneln blir allt smalare och mörkare. Den består av fallfärdiga väggar som lutar mot varandra. När de gått en bra bit in i tunneln öppnar den upp sig och blir bredare igen. Det luktar matos i luften. Längs väggarna finns flera bord. Ett tiotal personer i olika åldrar sitter och äter. Två magra män i svart rotar i en säck en bit bort och delar upp innehållet mellan sig. Alla har en gul tygbit knuten om ena överarmen.
Fälvi leder dem till ett av de större borden. Hon slår sig ner i en stor och stilig gammal brun stol som nästan ser ut som hennes tron. En tandlös man med ett brett flin slevar i sig något som ser ut som gryta. Varm gryta. Det kurrar från både Virs och Semlas magar. Virs blir påmind om att han inte ätit något sedan den perfekt avvägda skollunchen. Att döma av Semlas smått insjunkna kinder, får hon sällan tillräckligt att äta. De får varsin skål och sked.
– Det ser faktiskt väldigt gott ut.
Hon trycker in en sked med gryta i munnen. Fälvi nickar och säger att ingen behöver gå hungrig i hennes gäng. Små köttbitar och svamp simmar runt i grytan. Vid en vägg står en stapel med konservburkar. De ser uråldriga ut. Är de stulna? Från vem? De flesta i Botten har så lite, och de kämpar så hårt för att överleva. När de har skrapat ur sina skålar frågar Fälvi om de vill gå med i deras gäng.
Vad tycker du att de ska göra?
