– Skjut inte! Jag kan ge er värdefull information!

Virs böjer huvudet, ber artigt om ursäkt och räcker fram ryggsäcken med breven. Breven är dyrbara, men de måste rädda Solvik. Innan Virs hinner hindra Semla, har hon dragit upp en slangbella och små stenar ur sin väska. Hon börjar skjuta mot vakterna som tvingas backa. Semla sliter åt sig ryggsäcken. Då lyfter vakterna sina vapen igen. Semla kramar hårdare om ryggsäcken och kastar sig ut genom dörren.

Kvar står Virs med händerna i luften, darrande av skräck. Varför gjorde hon så där? Hoppas hon klarar sig, tänker han. Trygghetsvakterna vänder sig mot Virs och en av dem riktar ett gevär mot honom.

– Jag är också från Aros. Det var inte meningen att jag skulle hamna här, jag trillade ner i ett hål i sanden.

Först nu inser Virs att hans kläder är så smutsiga att han inte ser ut som en ordentlig medborgare från Aros. Men om han bara gör som trygghetsvakterna säger, så kommer allt ordna sig. De måste vara här av en bra anledning, och det är Virs
uppgift som en god medborgare att göra sitt bästa för att hjälpa dem.

I nästa ögonblick blir Virs upptryckt mot väggen. En vakt sätter fast hans händer bakom ryggen med handklovar
och leder i väg honom. Bort från Solvik. Några av trygghetsvakterna stannar kvar i cykelbion och börjar söka efter Solvik, men han verkar ha hunnit undan.

De går genom tunnlar i vad som känns som en evighet. Benen känns som om de vill vika sig. Virs biter sig läppen
och intalar sig själv att han måste kämpa. Han är ju oskyldig! Marken sluttar hela tiden uppåt. De måste vara på väg mot jordytan och Aros. I slutet av en gång står en hög stege. En av trygghetsvakterna klättrar upp och knackar på en
lucka. Hon får en liknande knackning tillbaka och luckan öppnas. Hon klättrar tillbaka ner, lossar Virs handfängsel och
beordrar honom att gå upp.

Virs knän darrar när han klättrar upp. Två nya vakter föser honom framåt med hjälp av långa batonger. Här skiner ljuset från kupolen, men han befinner sig på en plats han aldrig tidigare har sett. En plats där allt är grus och aska. De går fram till en stor tung port med ett gigantiskt vred. Vakterna öppnar porten och slänger in Virs. De stänger porten och Virs blir ensam kvar. Han befinner sig i någon slags sluss. Längre bort, på andra sidan slussen öppnas ett par skjutdörrar. Därute lyser ett starkt bländande sken. Virs tar ett djupt andetag. Sedan går han mot dörrarna.