– Men vi måste ändå försöka. Jag går tillbaka!

– Nej, stanna snälla. Du kommer bara att råka illa ut.

Virs tvekar, men känner ändå att han måste försöka hjälpa stackars Färna. Gänget har trängt fram till hennes hus, pekar och nickar mot varandra. De håller i stålrör och knivar, och gör sig redo att attackera.

Kanske går det att ta sig in på baksidan av huset och få med sig Färna ut den vägen? Virs vinkar till Semla att följa med. De smyger in mellan två hus och lyckas ta sig in till husets bakgård. Där finns en annan dörr, men den är låst. De trycker ner handtaget och knackar försiktigt. Färna kommer och öppnar dörren. I famnen håller hon sin soppskål och en handduk som hon torkar av skålen med.

I samma stund stormar Mälargänget in från den andra dörren. De får syn på Färna, Virs och Semla vid bakdörren. De riktar sina vapen mot dem och skriker åt dem att stå still. Virs är livrädd, men detta är deras enda chans. Han drar i Färnas och Semlas armar, så att de hamnar bakom honom.

– Vi springer!

Semla rusar ut. Färna håller fortfarande soppskålen i famnen, men hinner också ut. Virs ska precis börja springa, när någon tar tag i kragen på hans tröja och håller fast honom.

Gängmedlemmarna dundrar runt i det lilla rummet. Någon binder Virs händer bakom ryggen. Han skakar av rädsla, men är samtidigt glad eftersom Semla, Färna och hennes älskade soppskål är i säkerhet.

Gänget tar fram några säckar och börjar stoppa ner sånt de tycker är värdefullt. Det som är ointressant slänger de på golvet. Virs ser hur Färnas saker går i tusen bitar.

Om han bara står still och inte säger något så kanske gänget drar vidare, tänker han. Eller kanske att Semla kommer tillbaka med förstärkning?

En i gänget skriker att de måste dra vidare. Virs ska just andas ut när han känner hur två i gänget rycker tag i honom. Med bakbundna händer släpas han ut från huset.