Bytt är bytt
Lyssna vidare
Boda vrider och vänder på nallen. Hon säger att den är väldigt fin. Virs känner en klump i magen när han tar emot
kuvertet. Han vill sitta på rad nummer två i skolan med sina tilldelade vänner. Längtar plötsligt hem till allt han är van vid.
Utan nallen, men med ett nytt brev, lämnar de Bodas shop.
Fortsätt lyssna
– Virs, jag fattar att den där nallen var viktig för dig, men …
Hon blir avbruten av en raspig röst. En bredaxlad kvinna i mörkröd tunika går fram till dem. Hon bär på en låda med
varor och håller ett litet barn i handen. Kvinnan säger att hon känner igen Virs kläder och förstår varifrån han kommer.
– Är du också från Aros? frågar Virs, men kvinnan biter sig i läppen.
Hon nickar kärleksfullt mot pojken, och säger att han heter Aggar. Kvinnan heter Ransta och föreslår att Virs och Semla ska följa med till en säkrare plats. Virs höjer ögonbrynen mot Semla i en tyst fråga. Hon rycker på axlarna. De går efter
Ransta och Aggar. I utkanten av torget stannar Ransta vid ett ruckel och ropar att hon har besök med sig. De går in.
Bakom en soffgrupp finns en vägg som når halvvägs upp till taket. En kvinna med hår som är kort på sidorna kikar fram bakom väggen. Säger hej och att hon heter Dylta. Aggar springer i väg och hämtar papper och stumpar med pennor och kritor. Han sätter sig på golvet och börjar rita människor och djur.
Ransta lutar sig mot Virs. Säger lågt att det stämmer att hon är från Aros. Att hon jobbade som trygghetsvakt och följde alla regler utan att tänka. Hon fick inte ha någon familj på den tiden.
Virs har aldrig tänkt på hur det känns att vara trygghetsvakt. Ransta berättar att hon blev skickad till Botten. Hon fick
order om att söka igenom ruinerna. Då hittade hon en smutsig och försvarslös liten pojke. Ransta tog honom och flydde. Kunde inte lyda order längre. När hon träffade Dylta i Botten kände hon att de alla hörde ihop och de blev en
familj. Virs känner sig förvirrad. Det är fint att Aggar fick nya föräldrar. I Aros får ingen bestämma själv.
Virs och Semla berättar om hur de träffades. Stämningen är varm och mysig, inte alls så kaotisk som man skulle kunna
tro. När de berättar om breven tar Dylta fram ett likadant brev som de gömt bakom några böcker i bokhyllan. Hon
hoppas att ANTI-kvarierna lyckas hitta ett bättre sätt att leva.
Fortsätt lyssna
– Vi behöver fortsätta.
Semla reser sig upp.
– Tack så mycket för er gästfrihet!
Virs skulle gärna ha stannat en stund till. Aggar trycker något i hans hand. Det är en mutter, men Virs förstår att det är som
en skatt. Han tackar och ger Aggar en kram. Så fort Virs och Semla kommer ut på torget ser de en folkskara som rör sig mot familjens hem. En gammal man håller ett metallrör i handen och en ung kvinna bredvid honom viftar med en trasig glasflaska. Kvinnan skriker att folk från Aros inte är välkomna här. Död åt alla från Aros!
– Vi måste hjälpa dem!
Semla drar honom i armen.
– De kommer inte att lyssna! Många har förlorat familj och vänner på grund av vakter. Om de förstår att du är från Aros kommer de att skada dig med. Vi drar nu, medan vi kan!
Men Virs är inte lika säker. Kanske ska de stanna och hjälpa den lilla familjen ändå?
Vad väljer du att de ska göra?
