Virs och Semla springer med hjärtat i halsgropen. Märkte någon att de stack i väg? Är de jagade?

Semla viker in i en annan tunnel. På vardera sida finns fasader till ruckel och små hus som ser ut att ha grävts ut ur sanden och leran. En dörr slår upp längre fram och en hand vinkar åt dem att komma. Semla tvekar inte, Virs följer efter och slänger sig in genom dörren. En rödhårig kvinna med vänliga rynkor stänger dörren bakom dem. Frågar om de är förföljda. Lägger ena handen på en påk som står vid dörren.

– Vi vet inte. Hoppas bara att inte Solvik råkade illa ut, men vi vågade inte stanna. 

Kvinnan heter Färna och säger att Solvik säkert kommer att klara sig. Han är smart. Men det finns mycket som är farligt här, bäst att hålla låg profil. Virs och Semla är välkomna att stanna så länge de vill. De ser på varandra och pustar ut, vilken tur att Färna släppte in dem!

Färnas hem är väldigt olikt hans eget. Där är allt ordnat i raka linjer. De få saker de har är användbara saker. Dricksglas, tandborste och kam. På de rosamålade hyllorna hos Färna finns gröna och blå glasburkar, en fin gammal röd träask med lock, stenar som skimrar i olika färger, något slags spel som heter Orientexpressen samt en sorts vattenkanna som ser ut som en elefant. På väggen hänger en trasig klocka och en tavla med urblekta plastblommor. Virs får syn på en hoplimmad skål av porslin. Han lyfter upp den för att titta närmare.

Färna ropar “Försiktigt!” och tar skålen ur hans händer. Ställer tillbaka den på bänken. Den betyder tydligen väldigt
mycket för henne.

– Men den är ju trasig.

Färna förklarar att det inte spelar någon roll för henne. Att skålen var hennes mammas och pappas innan dess. Skålen
är det enda hon har kvar som påminner henne om dem. 

Virs tänker på nallen som ligger i ryggsäcken – den som han haft sedan han föddes. Han leker ju inte med den längre, men den är ändå viktig för honom. Den påminner om barndomen och är den enda leksak barnen får ha i Aros. Den skulle han inte vilja bli av med, inte ens om den gick sönder. Han förstår plötsligt vad Färna menar. En sak kan berätta något om ens liv.

Färna går fram till tavlan och tar fram ett likadant kuvert som de hittat tidigare. Hon sträcker över brevet och undrar
om Semla kan ta med det till ANTI-kvarierna.