Illustration i färg av en hand som håller en mobiltelefon med textmeddelanden på skärmen. Bredvid ligger flera andra mobiler kopplade med sladdar.

Mo-biller

Vakternas fotsteg närmar sig. Semla får tag på Virs hand.

– Vi måste springa.

Hon drar med Virs i en korridor av gråsand och lera. Den mynnar ut i gamla husväggar av metall som har rasat in.

Här tar det stopp, men Semla börjar undersöka väggarna. Virs håller utkik efter vakterna. Ljudet av kängor hörs allt högre.

– Virs … Jag har hittat en öppning här!

Semla klämmer sig igenom springan i metallväggen. Ett rivande ljud hörs från hennes jacka. Virs följer efter. Ryggsäcken fastnar, han glider ur den och rycker den till sig. Lutar ryggen mot springan för att dölja öppningen. Fotstegen utanför stannar. Vakterna står stilla och lyssnar.

Efter en stund försvinner stegen bortåt igen.

Semla tänder ficklampan. Rummet de står i har slitna rödaktiga väggar. Lite varstans finns stora krossade glasskärmar. Här finns långsmala metallbord och en disk. På bordet och längs väggarna hänger mängder av smala sladdar i olika färger. Kanske var det här en gång i tiden en butik? På ett bord ligger små svarta plattor med skärmar som är hela.

– Wow, det här ser ut att vara mo-biller!

Semla lyser på dem.

– Förr i tiden hade alla sådana här.

Semla verkar veta mycket om förr i tiden. Allt han vet om förr i tiden finns i Aros enda museum. När Semla rör vid skärmen börjar mo-billen lysa.

– Den funkar!

Semla sveper med tummen över skärmen. Det dyker upp bilder och ord. Semla läser högt:

”Ses i helgen?”

“Ja, jag skulle aldrig missa konserten”

“Ska vi gå med på demonstrationen för klimatet innan?”

“Bra idé!”

– Jag fattar inte, vad hade man sådana här till egentligen?

– Med mo-billerna kunde de prata eller skriva, skaffa nya vänner, och bestämma vad de ville göra.

– Varför då? Det är ju redan bestämt vem som är ens vänner och vad man ska göra.

Han tystnar. Det slår honom att han inte känner sig särskilt nära de tre vänner han har fått i Aros. Semla lyssnar inte, utan drar ut en låda i skrivbordet.

– Kolla, jag har hittat ett brev!

Hon viftar med ett gulnat gammalt kuvert. Semla öppnar försiktigt kuvertet och börjar läsa.

– Sådana här brev letar min mamma och ANTI-kvarierna efter. Vi måste ta med oss brevet och skynda oss härifrån. 

– ANTI-kvarier, vad är det? Och vad ska de med breven till?

– ANTI-kvarierna försöker ta reda på allt om gamla saker och förr i tiden! Med hjälp av böcker och sådana här brev vill de hitta ett bättre sätt att leva. Jag förklarar mer sen

Det låter galet, tänker Virs. Alla vet att det bara är kupolen i Aros som är en säker plats. Semla trycker ned kuvertet i Virs ryggsäck.

– Nu måste vi dra. Längre ner finns inte lika många vakter. 

Virs borde försöka hitta vägen hem, men han har ingen aning om hur. Lika bra att följa med Semla. På andra sidan av rummet finns en dörr. Semla öppnar den och kikar ut.

– Kusten är klar.

Virs tittar på de två vägarna. En slingrig lerig stig och en svagt upplyst tunnel. Semla tittar på Virs och ler.

– Du får välja vilken väg vi ska gå nu. Stigen eller tunneln?

Vilken väg väljer du nu?

Brev #2 Mo-Biller

Mälarstrand 2023 

Hej! 

Det här är ett brev till er i framtiden – från mig. 
Länsmuseet har gett oss i uppdrag att berätta om något som är viktigt och betyder mycket för oss.  


Alla brev ska sparas i museets arkiv, så att människor i framtiden kan läsa dem. Jag hoppas att du som hittat mitt brev får en känsla för hur vi tänkte och levde på 2020-talet.  


Till exempel så är mobiltelefoner väldigt viktiga. Kanske har ni också någon form av mobiler? Jag hoppas att ni har det bra. 

Jag har valt att skriva om en betydelsefull sak: Min mobiltelefon 

Jag tycker den är värdefull för att det är så jag kontaktar mina bekanta och det är så jag underhåller mig. Den är rätt så dyr. Skulle inte säga att jag skulle dö för min telefon.   

Anton, 16 år  

Tack för ditt bidrag till Älskade Västmanland! ♥