Klampandet från vakterna närmar sig men stannar upp. Semla greppar tag om Virs hand och kramar om den. Hon tittar på honom och blinkar med ögat. De klarade det! Ett bubblande fniss smyger sig in mellan dem, men bara för en sekund. Sedan hörs ljudet från stegen igen. Vakterna kommer snabbt närmare. Semla släpper taget om Virs hand.

– Vi måste gömma oss … eller springa! Jag hittar inte här, jag vet inte vart vi ska ta vägen.

Virs ser sig omkring. Bredvid dem finns en stor hög med bråte, plankor och skräp. Kanske kan de gömma sig bakom eller under högen? Hjärtat slår snabbt och hårt. Varför känner han sig så rädd egentligen? Trygghetsvakterna är ju till för att skydda alla medborgare i Aros.

Visserligen trillade Virs genom sanden för att han var på förbjudet område, men det var för att han ville få fatt på läxan. Vara en ordentlig medborgare. Om han förklarar det, kommer trygghetsvakterna att förstå att han hamnat här av misstag. Vakterna kommer att hjälpa honom tillbaka upp till ytan. Till Aros, så att han kan fortsätta sin vanliga dag.

Virs lägger en lugnande hand på Semlas överarm.

 – Du behöver inte vara rädd. Trygghetsvakterna kommer att hjälpa oss.

– Är du galen?

Semla tar ett steg bort från Virs.

– Hjälpa oss? De flesta som stött på era vakter är döda!

– Döda … De dödar inte, det måste vara något missförstånd.

Semla tar tag i Virs hand och försöker dra honom med sig.

– Vi har inte tid för det här, vi måste …

En brysk röst ropar “Halt” genom mörkret. Den låter ihålig och likadan som alla vakters – förvrängd av hjälmen som täcker hela ansiktet. Flera bländande ficklampor riktas mot dem. Lika många gevärsmynningar följer ljusstrålarna.

Semla sträcker långsamt upp armarna. Virs gör som han blivit lärd: ber om ursäkt och böjer huvudet.

– Skjut inte! Jag är från Aros, jag gled ner genom sanden. Jag behöver hjälp.

Vakterna säger ingenting. De sänker inte sina vapen, utan flyttar ännu närmare. Vakternas ficklampor fladdrar över väggarna, över Virs och Semlas ansikte. Virs blir torr i munnen. En av vakterna ryter att de ska lägga sig ner med händerna på huvudet.

– Jäklar.

Virs kropp skakar. Han ser henne i ögonen – och förstår vad hon tänker göra en sekund innan hon gör det. Men det är redan för sent. Semla vänder sig om och springer. Det är då han fattar sitt beslut. Precis när trygghetsvakterna öppnar eld kastar han sig framåt. I vägen för Semla. Det sista Virs hinner uppfatta är gevärsmynningarna som sprakar till – som små fyrverkerier i mörkret. Men Semla är i alla fall fri.