En arkivaries betraktelser

Välkommen till vår blogg där du får ta del av en arkivaries betraktelser. Helt enkelt små betraktelser i ord och bild om händelser i Västmanlands historia, museihuset på Karlsgatan 2 eller i livet i stort. Följ livet bakom kulisserna ur en arkivaries kanske något udda synvinkel.

Bödlar och båtar

Oj, oj, vad tiden går och så här i det begynnande höstrusket så känns semesterns grönbete redan rätt så långt borta. Nåväl, hoppas att ni alla har haft en trevlig och avkopplande semester och sommar, vad ni nu än har haft för er denna återigen lite annorlunda men nästan vanliga sommar med både regn och solsken. Själv har jag mest chillat med en kaffekopp i ena näven och något smågott innehållandes kakao i den andra, blickandes ut över den för bina och mig alldeles lagom vårdade tomten, konstaterandes att kaniner antagligen är världsmästare i just den ädla konsten att chilla… 😊

Läs hela inlägget »

Livet på luckan och sommar

Ok då, förra hälsningen kanske var lite väl gravallvarlig och kanske inte så där dödskul! Så när jag tittade efter bilder för att svara på en av alla de frågor som vi får till arkivet, så hittade jag en bild från en livad tillställning i ett kanske otippat sammanhang. Då slog det mig att skoja till det har ju folk alltid gjort, och ofta har ju humorn spirat som aldrig förr när tiderna varit lite extra tuffa. Bilden jag såg var från en så där lagom rolig tid i en ung mans liv, i alla fall förr, den i kronans kläder alltså. Mer eller mindre i karantän med ett gäng pojkar som på något sätt skulle bli män på kuppen, som man dessutom aldrig träffat förut. Där dagens höjdpunkt var lunchen mellan två pass med krälande i gyttja eller annan beordrad fritidsaktivitet som gjorde att klädsanering följde som ett brev på posten, ett talesätt som väl stämde bättre förr, alltså det som är mer känt som ”Lumpen”.

Läs hela inlägget »

Kyrkogårdar och vilorum

Apropå gropar i förra hälsningen, så har ju människan länge använt sådana för att lägga de som lämnat jordelivet till den sista vilan, så även i vårt län såklart för här har det ju levt folk rätt så länge. Nu vet ni som är lite arkeologiskt bevandrade att det här med begravningsskick har ju varierat lite genom åren. Hela kroppen i backen, eller kremering och de brända benen under mark, som vanligt har modet runt detta gått som lite i cykler då… Nåväl, med kristendomen så blev det spikat att kroppen skulle jordfästas i ett stycke, med eller utan kista, allt beroende på den bortgångnes släkts finansiella situation vid frånfället. Inte ens efter döden var något gratis, och skulle det dessutom ringas i kyrkklockan så skulle det också pröjsas. Tittar man nu på gamla kartor över Västerås, för att ta ett näraliggande exempel, och den äldsta är från 1688, så spelar det ingen roll hur noga man än tittar, något liksom saknas.

Läs hela inlägget »

Byggropar och schakt

När jag tänker på förra hälsningen så slår det mig att Mimerverkstaden liksom i stort sett alla hus i Västerås, och säkert de flesta andra städer i landet, fram tills någon gång på typ 1940-talet byggdes mer eller mindre direkt på marken. Alltså utan källarvåning, mina kära kollegor byggnadsantikvarierna får rätta mig om jag har fel, de har stenkoll på sådant, och mycket annat också. Året 1929 så gjordes en inventering hus och då även av medeltida källare i Västerås, finns en liknande för Arboga också. Nu ska ju som sagt redan Gustav Vasa ha stött på en källare i just Västerås, och man får väl säga att det var nog mer tur än skicklighet att han lyckades med det, för många var de sannerligen inte…

Läs hela inlägget »