Lorem / Ipsum / Sida

Sune Waldimir del 6

Musiken och människan

Sune Waldimir. Waldimirsamlingen VLM

Framgångarna och kändisskapet steg aldrig Sune åt huvudet. Oavsett succéerna och medvinden, hade musiken inget egenvärde för Sune Waldimir. För honom hade den alltid ett syfte. Han ville göra folk lyckliga med sin musik. Att framkalla lycka hos andra med hjälp av musik gav honom den största tillfredställelse. När han såg paret på dansgolvet i folkparken se varandra djup i ögon av kärlek – framlockad av den musik han framförde – var det för honom det finaste bevis på uppskattning som en musikant kunde få. 

Sune sa: ”Jag vill i anspråkslöshet skänka en stunds avkoppling åt dem som behöver det. Husmödrarna vid diskbaljan, arbetarna som kommer hem slutkörda efter en hård dag. Kan musiken få dem att glömma och drömma och kanske t.o.m. göra dem känslomässigt medvetna, då har jag fyllt min uppgift.”

Sune verkar han ha varit en mycket omtyckt karl, i alla fall om vi lyssnar på dem som kom i beröring med honom. Han beskrivs som en gemytlig och skojfrisk person med ett muntert, men ändå lågmält tonfall.

Han var mannen som var känd för sin markanta krullade nackfrisyr, modell ”ankstjärt”och som älskade stångkorv med ägg och rödvin – dock inte nödvändigtvis tillsammans. En snaps och en smörgås sa han heller inte nej till – även när det var slut på smörgåsarna!

Hans älsklingshobby var hans yrke – musiken. Hans favoritförfattare var Vilhelm Mobergs och hans favoritskådespelare var Stig Järrel. När det gällde musiken hade han flera favoritkompositörer beroende på musikgenre. Inom den klassiska musiken var operatonsättaren Puccini hans absoluta idol. Men även Bach, Mozart, Debussy och Ravel stod högt på Sune klassiska beundrarlista.

Sune Waldimir i okänt tidningsurklipp. Waldimirsamlingen VLM.

Ju längre åren gick, ju mer verkar han ha njutit av klassisk musik. Han tog varje chans att gå på Operan, som enligt Sune var en högtidsstund utan jämförelse. På jazzsidan såg han framför allt upp till kompositörerna Cole Porter och André Kostelanetz, men lyssnade även gärna på Louis Armstrong (se bild nedan). För Sune var det aldrig frågan om det ena eller andra. Han ville lyssna till både populärmusik och klassisk musik.

Sune Waldimir och Louis Armstrong i okänt tidningsurklipp. Waldimirsamlingen VLM.

Men allt gick inte på räls för Sune. Under sin tid som kapellmästare i radion fick Sune utstå sporadisk kritik om allt ifrån musikval, kvaliteten på framföranden och prioriteringar av musikstilar. Han hade även bekymmer med sitt privatliv under vissa perioder, bl.a. olyckliga äktenskap, som han (som en skribent skrev) ”försökte dränka i annat än vatten.” Ett tag var han t.o.m. som bortblåst från musikestraderna. Folk pratade och spred ut rykten – som han själv efteråt erkände att ”de kanske ibland haft anledning till”.

Sune Waldimir i okänt tidningsurklipp. Waldimirsamlingen VLM.

1961 drabbades Sune Waldimir av en hjärnblödning, vilket gjorde att han förlorade talförmågan och blev förlamad i höger arm. Han blev dock aldrig återställd efter hjärnblödningen. Sex år senare, 9 december 1967, avled Sune Waldimir efter att ha vårdats den sista tiden på Roslagstulls Sjukhus i Stockholm. 

Sune blev 60 år.

Musik skall spelas för folk och spelas så folk tycker om den.

Sune Waldimir Engström
Sune Waldimir. Waldimirsamlingen VLM

Upptäck mer

Sune Waldimir del 1 - En kändis bland kändisar

Han var gästen som aldrig trängde sig på eller som krävde någon förplägning. Han tog ingen plats, men fyllde ändå hela rummet med sin musik. Hans trevliga och älskvärda karaktär gjorde att folk kände sig nära bekant med honom, trots att de inte hade träffat honom personligen. Hans beundrarskaror var talrika och hängivna - inte olika fansen till dagens rock- och popstjärnor.

Sune Waldimir del 2 - En musikälskare i familjen

Det berättas om Sune att han under sina tidigaste barnaår varit ett snällt och ganska tystlåtet barn – och som var galen i musik. Som liten parvel smet han ofta hemifrån. Vid ett tillfälle, när han varit försvunnen en längre tid, blev föräldrarna så oroliga att polis tillkallades. Polisen letade och letade, och till slut fann de den då 7 årige Sune vid Västerås Regemente, där han roade sig med att lyssna till musikkåren. Den lille Sune jublade högt när bastuborna dånade, flöjterna kvittrade och klarinetterna visslade, alla tillsammans i glad marschtakt.

Sune Waldimir del 3 - Avbrutna studier och massor av jobb

Så ”den smärta yngling som alltid skrattade”, slutade alltså latingymnasiet. Han struntade i studentexamen och vita mössan, och gav sig helt in i det som hela tiden varit hans hobby, musiken, eftersom han, enligt egen utsago, ”icke stod att hindra”. Hans främsta dröm var ju att bli yrkesmusiker. ”Det var lika så gott det” tyckte Kallstenius.” Men när rektorn för första gång hörde Sune spela jazz, var han inte lika övertygad. Han lär då ha utbrustit: ”Stackars pojke, han är ju ändå född av hederliga föräldrar!”

Sune Waldimir del 4 - Kvartettsång och grammofoninspelningar

Wiggerskvartetten blev en verklig landsplåga. Dess 15-åriga historia och glanstid berodde till stor del på Sune som lade ner sin själ i gruppen och lätt göra alla roliga arrangemang som folk njöt av och roade sig åt. Sune arbetade med kvartetten mellan åren 1929 – 1935 vilket även kom att ha stor betydelse för honom själv och hans egen karriär.

Sune Waldimir del 5 - Radiotjänst, radiosändningar och radiostationer

I radion började Sune så smått medverka som orkesterdirigent i kabaréer, och teaterpjäser med musikvinjetter, och fick rätt snart in en fast fot där. Han blev anställd hos AB Radiotjänst 1934, den först tiden som hallåman och senare som grammofonchef då han skötte grammofonavdelningen i ett halvår. Sune läste även radioväderleksrapporten en gång. Men det passade han inget vidare till. Han lär då ha upprört hela Småland när han råkade säga: ”Negerbörd i spridda skurar har i dag fallit över östra Småland” Han menade förstås ”nederbörd”.