Lorem / Ipsum / Sida

Sune Waldimir del 1

En kändis bland kändisar

Sune Waldimir. Foto Waldimirsamlingen VLM.

”Framför mig står en rese, axelbred och fullvuxen, med något av viking över sig. En man vars ledaregenskaper ej är att taga miste på, van att leda och bestämma – det ser och hör man inte, men man känner det. Han står där trygg och trivsam – en karl i ordets rätta bemärkelse – en ledare, det är Sune Waldimir.” (”Waldimirintervju” / Okänt tidningsurklipp)

Okänt tidningsurklipp. Foto Waldimirsamlingen VLM.

Han var gästen som aldrig trängde sig på eller som krävde någon förplägning. Han tog ingen plats, men fyllde ändå hela rummet med sin musik. Hans trevliga och älskvärda karaktär gjorde att folk kände sig nära bekant med honom, trots att de inte hade träffat honom personligen. Hans beundrarskaror var talrika och hängivna – inte olika fansen till dagens rock- och popstjärnor.

Under två hela decennier, från mitten av 30-talet, var Sune Waldimir och hans underhållningsorkester, radions glädjespridare nummer ett. Hundratusentals musikälskande radiolyssnare runt om i landet, kunde så gott som dagligen ratta in och höra på när den charmerande orkesterledaren från Västerås, framförde populärmusik i en fräsch och välklingande förpackning.

Okänt tidningsurklipp. Foto Waldimirsamlingen VLM.

Radiosändningen började alltid på samma sätt, i varje program. Första spelades Waldimirs egenkomponerade, odöpta signaturmelodi – som egentligen var en godnatt melodi som man satt upp tempot på. När vinjettmusiken sen väl klingat ut, hälsade Sune radiopubliken välkommen med orden: ”God afton, mina damer och herrar!” Frasen, som framfördes på en slags optimistisk och sjungande Bergslagsdialekt, gav radiopubliken känslan att Sune talade direkt till dem. Och istället för att bli tjatig, fick den en positiv igenkänningseffekt som lyssnarna älskade. Frasen kom att bli synonym med god populär- och underhållningsmusik på radio under många år.

Pappa 1940. Foto: Waldimirsamlingen VLM.

Att sändningarna blev så populära som de blev, med rekordhöga lyssnarsiffror, berodde i huvudsak på tre saker. Vilken musik som framfördes, hur man framförde musiken, och hur välgjorda musikarrangemangen var.

Sune hade en speciell förkärlek för melodiösa stycken, både s.k. ”skymningsmusik”, men även livligare saker. Han hade ett särskilt uppiggande och schwungfullt sätt att dirigera, vilket smittade av sig på orkestern, och sedan fann sin väg genom etern, och vidare ut i radioapparaterna. Han var en genial och produktiv arrangör som inte bara tog vara på den senaste mikrofontekniken utan även skrev arrangemang som lyfte musiken till en alldeles ny nivå av förtjusning och fräschhet. En tidningsjournlist skrev:

”Det torde vara omöjligt att uppbringa någon, som kommit den breda massan att lära förstå och älska musik bättre än han. Den värsta slagdänga, som vi trott för alltid begravd kan dyka upp i Waldimirs program, så nyfernissad, fräsch och trevlig, att vi knappast tror våra öron. Och ändå har den fått behålla något av sin speciella tidsprägel. De mest svindlande skilda melodier kan förenas i hans arrangemang och där sitter man i fåtöljen och låter sig vaggas hän i drömmar.”

Framsidan av noterna till Evert Taubes ”Kom i min famn” Foto: Waldimirsamlingen VLM.

Det var många på den tiden som höll med om att Sune skrev utomordentligt fina arrangemang. På framsidan av noterna till Evert Taubes ”Kom i min famn” (”Sommarnatt”) kan man läsa: ”Till Sune Waldimir, med tack för …… charmant ackompanjemang … Evert Taube”

Edvard Prsson Okänt tidningsurklipp Foto: Waldimirsamlingen VLM

Sune Waldimir popularitet och kändisskap växte snabbt från och med 30-talet och framåt. Men de frekventa radiosändningarna var ingalunda ensamma om att göra Sune omtyckt och uppskattad. Hans ständiga medverkan i princip alla dåtidens medier gjorde att ”Waldimirstormen” inte lät sig bedarra. Grammofon-inspelningar, tidningsintervjuer, konserter och filmer – på den tiden visste de flesta i vårt avlånga land vem Sune Waldimir var.

Inte ens den folkkäre Edvard Persson hade samma dragningskraft på publiken som Sune Waldimir hade med sin orkester. På sin ”hemmaplan” i Malmö Folkets Park fick den skånske idolen se sig ”slagen” med 47 besökare.

Vi avslutar denna del med en kort bildkavalkad med Sune tillsammans med några av de berömdheter som han musicerade med. Sune ses på bild med Edvard Persson (ovan), Harry Brandelius, Evert Taube, Sickan Carlsson, Alice Babs och Jussi Björling, Zarah Leander.

Upptäck mer

Sune Waldimir del 2 - En musikälskare i familjen

Det berättas om Sune att han under sina tidigaste barnaår varit ett snällt och ganska tystlåtet barn – och som var galen i musik. Som liten parvel smet han ofta hemifrån. Vid ett tillfälle, när han varit försvunnen en längre tid, blev föräldrarna så oroliga att polis tillkallades. Polisen letade och letade, och till slut fann de den då 7 årige Sune vid Västerås Regemente, där han roade sig med att lyssna till musikkåren. Den lille Sune jublade högt när bastuborna dånade, flöjterna kvittrade och klarinetterna visslade, alla tillsammans i glad marschtakt.

Sune Waldimir del 3 - Avbrutna studier och massor av jobb

Så ”den smärta yngling som alltid skrattade”, slutade alltså latingymnasiet. Han struntade i studentexamen och vita mössan, och gav sig helt in i det som hela tiden varit hans hobby, musiken, eftersom han, enligt egen utsago, ”icke stod att hindra”. Hans främsta dröm var ju att bli yrkesmusiker. ”Det var lika så gott det” tyckte Kallstenius.” Men när rektorn för första gång hörde Sune spela jazz, var han inte lika övertygad. Han lär då ha utbrustit: ”Stackars pojke, han är ju ändå född av hederliga föräldrar!”

Sune Waldimir del 4 - Kvartettsång och grammofoninspelningar

Wiggerskvartetten blev en verklig landsplåga. Dess 15-åriga historia och glanstid berodde till stor del på Sune som lade ner sin själ i gruppen och lätt göra alla roliga arrangemang som folk njöt av och roade sig åt. Sune arbetade med kvartetten mellan åren 1929 – 1935 vilket även kom att ha stor betydelse för honom själv och hans egen karriär.

Sune Waldimir del 5 - Radiotjänst, radiosändningar och radiostationer

I radion började Sune så smått medverka som orkesterdirigent i kabaréer, och teaterpjäser med musikvinjetter, och fick rätt snart in en fast fot där. Han blev anställd hos AB Radiotjänst 1934, den först tiden som hallåman och senare som grammofonchef då han skötte grammofonavdelningen i ett halvår. Sune läste även radioväderleksrapporten en gång. Men det passade han inget vidare till. Han lär då ha upprört hela Småland när han råkade säga: ”Negerbörd i spridda skurar har i dag fallit över östra Småland” Han menade förstås ”nederbörd”.

Sune Waldimir del 6 - Musiken och människan

Framgångarna och kändisskapet steg aldrig Sune åt huvudet. Oavsett succéerna och medvinden, hade musiken inget egenvärde för Sune Waldimir. För honom hade den alltid ett syfte. Han ville göra folk lyckliga med sin musik. Att framkalla lycka hos andra med hjälp av musik gav honom den största tillfredställelse. När han såg paret på dansgolvet i folkparken se varandra djup i ögon av kärlek - framlockad av den musik han framförde - var det för honom det finaste bevis på uppskattning som en musikant kunde få.