FNs barnkonvention, som blev svensk lag 2020, tydliggör barns rätt till delaktighet och inflytande över beslut som rör dem. Artikel 12 betonar att barn har rätt att uttrycka sina åsikter i alla frågor som berör dem och att deras åsikter ska beaktas i förhållande till deras ålder och mognad. Barns inflytande över beslut som rör dem är en viktig princip. Det handlar om att säkerställa att barn och unga har en röst i frågor som påverkar deras liv och vardag, och att deras åsikter tas på allvar. Barns inflytande inom lokala och regionala beslut handlar om att involvera dem i planeringen av samhällsfrågor som påverkar deras livsmiljö, som till exempel skapandet av lekplatser, trafikplanering eller kultur- och fritidsaktiviteter.

När vi pratar om att stärka barn och ungas delaktighet och inflytande inom det lokala och regionala kulturmiljöarbetet är det avgörande att vi inte bara erbjuder symboliska möjligheter till medverkan utan skapar strukturer där deras röster faktiskt har en påverkan. Sherry Arnstein skrev en inflytelserik artikel om delaktighet, ”A Ladder of Citizen Participation”, år 1969. I den presenterar hon sin delaktighetstrappa, som är en modell för att analysera olika nivåer av medborgares inflytande i beslutsfattande processer, särskilt inom stadsplanering och samhällsarbete. Sherry Arnsteins delaktighetstrappa är en värdefull modell som hjälper oss att förstå olika nivåer av delaktighet, från den lägsta nivån som handlar om att enbart få information, till verkligt inflytande och delat beslutsfattande.

Arnstein lyfter fram att delaktighet kan vara skenbar, där deltagarna bjuds in till dialog men saknar reellt inflytande över beslut. Denna form av ”manipulation”, som Arnstein kallar det, måste undvikas för att barn och unga ska känna sig genuint involverade och inte bara vara en del av en ytlig process.

Genom att använda delaktighetstrappan kan vi tydliggöra vilken nivå av delaktighet som eftersträvas i olika projekt och program. Den kan fungera som ett verktyg för att reflektera över vilka maktrelationer som råder mellan de som bjuder in till delaktighet och de som deltar. Det övergripande målet i projektet Mitt Slott Ditt Slott var att röra sig bort från de lägsta nivåerna – där unga enbart informeras eller konsulteras – och i stället sikta på de högre nivåerna, där deras åsikter och beslut har en verklig påverkan.

För att integrera barn och unga i kulturmiljöarbetet på ett meningsfullt sätt krävs att vi skapar strukturer som ger dem utrymme att både delta och påverka. Det kan innebära att vi vuxna ifrågasätter ”det vi alltid gjort ”, att unga engageras i beslutsfattande processer, projektutveckling eller att de får inflytande över hur kulturmiljöer ska bevaras och förvaltas. Genom att ta Arnsteins modell som utgångspunkt kan vi säkerställa att deras delaktighet inte bara är symbolisk, utan ger en verklig möjlighet att skapa inflytande. Det här projektet är ett försök att skapa mer kunskap om hur det i praktiken kan fungera att skapa möjlighet till barns och ungas inflytande.

Jennie Schaeffer, länsmuseichef Västmanlands läns museum, affilierad forskare Mälardalens Universitet