På gående fot

Två flickor med getter och kor på en gräsmatta framför skog. Längre bak ser man berg och en sjö.

Tiden har som ni vet sin gång, och ibland så behövs det lite rast och villa, inte minst när orosmolnen mullrar vid horisonten. Jag menar jag är ju trots allt bara människa, men nu har det blivit hög tid för en liten hälsning igen så här i sommartider. Skulle vi med en fiffig tidsmaskin kunna få vår polare Carl Frestare att landa i vår tid så skulle denne faktiskt högst bildade man snabbt kunna konstatera några saker, eller då komma med några små egna betraktelser.

Tack för ditt bidrag till Älskade Västmanland! ♥