Skräddarens sittställning och andra textila skatter

Stoppa byxpressarna, jag har hittat bildbeviset som visar att den sen länge levande myten är sann! Var då? Jo i vårt arkiv förstås, jag menar var annars. Vilken myt pladdrar jag om nu då? 

Svartvit foto där en man i skjorta och glasögon sitter i skräddarställning på ett golv och syr noggrant för hand.
Nästan som yoga, minskar garanterat julstressen (Utan nummer - Foto Okänd)

Jo, den om att skräddare satt just ”skräddare” när de arbetade. Alltså den där sittställningen med korslagda ben på valfritt bastant bord, för man vill ju inte ramla ner på golvet och skrynkla till klädesplagget som man så länge har kämpat med att tråckla ihop.

Detta tack vare det lilla men ack så innehållsrika arkivet efter skräddarmästaren och modellören Eric Lindholm i Västerås. Han arbetade som sådan för flyget i stan och ett antal skrädderier för både herr- och damkläder, som ”Bevell”, under 1940–1970-talet.

Det var hos någon av dessa som skräddare har fångats på bild i ovan nämnda arbetsställning, som kanske då inte är helt ergonomisk. Vad vet jag, så den bedömningen överlåter jag till någon betydligt mer kunnigare på sådant, fast det ser hyfsat bekvämt ut tills krampen sätter in vill säga…

Skräddare lär det väl ha funnits sen vi människor fick så kort päls att vi var tvungna att skydda oss mot väder och vind, med typ kläder då. Var själva ordet kommer ifrån låter jag vara osagt, men min gissning är att det är från tyskan. Men uttrycket ”skräda orden” kanske kommer sig av pratglada skräddare som gjorde sitt bästa för att övertyga sina kunder om att plaggen gjorde dem urtjusiga, då enligt tidens mode och skönhetsideal. 😊

Svartvit bild av en kvinna klädd i en mönstrad kappa med pälsdetaljer på ärmarna, ett skärp i midjan och en svart basker. Hon poserar med en hand i midjan och bär handskar.
Tuff brud i lyxförpackning (Utan nummer - Foto Okänd)
Skiss i blyerts av en kvinna i en designad kappa med rundade linjer och knappar. Hennes outfit kompletteras med en liten hatt och detaljerade ärmar.
Skiss i blyerts av en kvinna i en designad kappa med rundade linjer och knappar. Hennes outfit kompletteras med en liten hatt och detaljerade ärmar.

Vem som helst fick inte utöva vilket hantverk som helst förr i tiden, alltså innan skråväsendets upphörande år 1846. Innan dess var skräddare ett av mycket få hantverksyrken som var tillåtna utanför städernas tullar, alltså på landsbygden.

Så varje socken såg då helt enkelt till att typ anställa minst en sådan, och yrket gick ofta i arv till sönerna, vilket fick till följd att det fanns många som kunde hantera nål och tråd. Vilket kom väl till hands då alla kläder lappades, lagades eller syddes om.

Svartvit bild av en grupp skräddare som arbetar i en syateljé. I förgrunden syns män koncentrerat sy vid ett bord, medan andra står och arbetar i bakgrunden. En äldre man står vid sidan och observerar.
Skräddare in action, och i rätt position (Utan nummer - Foto Okänd)

För förr hade ju typ alla skräddarsytt på kroppen, så även om rocken var sliten så satt den som en smäck! Så om ni tycker att folk ser välklädda ut även i grova arbetskläder förr, så berodde de på att traktens skräddare med några väl valda handgrepp och tygbitar anpassade don efter person.

Så innan våra gamla polare båtmännen i Arboga skulle knata i väg för tjänstgöring i 1700-talets gryning, så skickade stadens råd prompt upp dem till stadens skräddarmästare för måttagning. Skräddarsydda uniformer alltså, inte illa för en fattig båtsman, för ska man nu gå ut i krig för kung och fosterland så måste man ju vara välklädd!

Närbild i svartvitt på en man som arbetar med att skapa perfekta pressveck med ett strykjärn.
Hur man får till de helt perfekta pressvecken (Utan nummer - Foto Okänd)

Sen slets ju allt ut hyfsat fort, så de fick oftast en ny uppsättning blåkläder varje år, speciellt skorna var hårt utsatta med sulor av näver eller läder som de hade. Så sången ”Somliga går i trasiga skor” har helt klart en historisk bakgrund.

Vilket leder oss över till andra hantverkare och då skomakarna, även de minst en i varje socken. Men de hade det kanske lite lättare för oftast var höger och vänster skon lika, gällde bara att mäta på rätt fot och att stortån fick plats. Fördelen var ju att när man skulle ut och pinka i nattmörkret, så slapp man ju fumlandet med att få på rätt sko på rätt fot, det kunde ju liksom inte bli fel… 😊

Hm, kanske därifrån uttrycket ”Nöden har ingen läst”, eller hur var det nu kommer, eller… Tja, det där får nog någon språkvetare i foträtta skor reda ut.

På tal om vintermörker, så har det ju nu lagts sig över sjö och land, och när snön lyser vit på taken så är ju endast skräddaren, förlåt tomten vaken!

Men vänta, nu hör jag bjällerklang, och ser en räv som raskar över isen i mitt huvud till tonerna av min favoritjullåt ”Mer jul”, av en duo vars namn består av två efternamn. Varav det ena är ett klassiskt soldatnamn som flyger högt med skarp blick.

Önskar er alla en riktigt fröjdefull God Jul och Gott Nytt År! 😊

PS. Svaret på förra hälsningens musikfråga är sångaren ”Neil Young”, syntbandet ”Alphaville” och rockbandet ”The Animals”. Njut nu av ledigheten, och om ni får en överdos av julsånger, så är det ju bara att spisa några väl valda favoritlåtar. Till ackompanjemang av inte så lite glögg och java då förstås! 😊DS.

Dela gärna sidan med andra:

Tack för ditt bidrag till Älskade Västmanland! ♥