Judiskt liv i Västmanland

Många vet inte om att Västmanland har haft ett rikt judiskt liv initierat av Förintelseöverlevande. I Västerås och Köping bildades strax efter krigsslutet starka, vitala judiska föreningar som under sin storhetstid bestod av närmare hundra familjer. I hyrda källarvåningar hölls de judiska traditionerna levande. Gudstjänster, söndagsskola och religionsundervisning. Fester och fikastunder.

Det här är den berättelse som kan berättas idag, när den första generationen har gått ur tiden. Vi kan inte nå dem som kom hit på 1940-talet – ur traumat av nazisternas ondska, med outsäglig sorg och vedervärdiga minnesbilder. Vi kan inte nå dem på något annat sätt än genom deras barn. De flesta växte upp utan far- och morföräldrar. Utan kusiner, fastrar och morbröder. Men de var inte ensamma.

De judiska föreningarna fyllde flera funktioner utöver den religionsutövande. De var kunskapsförmedlande, kulturbärande, identitetsstärkande och – inte minst – ett substitut för medlemmarnas förintade familjer. Den psykosociala dimensionen kan inte nog betonas.

Den berättelse som kan berättas idag är ett lapptäcke av minnen. Historien tar sin början 1945, i och med att koncentrationslägren befriades.

Texten är skriven av Jessica Haas Forsling, journalist och författare i Västerås. Hon medverkar regelbundet i Judisk Krönika och VLT, och debuterade 2022 med boken Främmande fåglar – Jascha, mormor och jag (Norstedts), en berättelse som kretsar kring judisk identitet och arv.

Del 1 Befrielsen och vägen till Sverige

När nazisternas läger befriades 1945 var de överlevande svårt sjuka och traumatiserade. Några kom till Sverige – och till Västerås. Här börjar berättelsen om vänskap, överlevnad och en ny tillvaro.

Del 2 Att börja om – arbete, vänskap och kärlek

I industristäderna Västerås och Köping fann många överlevande arbete, trots sjukdomar och svåra minnen. Men de fann också varandra – i vardagen, i dansen och i ny kärlek.

Del 3 Ett nytt familjeliv

Bröllop följdes av barnafödande. Att få barn blev en symbolisk revansch. Men vardagen var inte enkel – med trånga bostäder, låg lön och delat badkar med grannar.

Del 4 Föreningslokalen på Svärdsliljegatan

I en källarlokal i Västerås växte ett nytt judiskt liv fram. Här hölls gudstjänster, fester, söndagsskola – och här byggdes en trygg gemenskap för både barn och vuxna.

Del 5 Rellen, språk och tystnader

Judiska barn gick i ”rellen” i stället för kristendomsundervisning. Hemma talades jiddisch och tyska – men om Förintelsen talade man inte. Tystnaden var ett skydd.

Del 6 Köping, kultur och Israel

Föreningslivet i Köping påminde om det i Västerås – men hade sin egen prägel. Gemenskap, sabbatsbössor och teater mötte arbete, klassresor och en stark känsla för Israel.

Del 7 Ungdomstid och generationsskifte

När barnen blev tonåringar tog de mer plats i föreningslivet – med egna fester, ungdomsgård och ledarroll i undervisningen. Samtidigt började en ny fas, då många flyttade till andra städer för studier.

Del 8 En ny våg och ett levande arv

På 1970-talet gav en ny polsk-judisk flyktingvåg föreningen nytt liv. Samtidigt började minnesarbetet ta form – med föreläsningar, starka berättelser och insikten om att rötterna fanns kvar, även när många flyttat.

Källor

Detta blev vår stad – berättelser från ett mångkulturellt samhälle – Västerås. Utgiven 1990 av Västerås kommuns kulturnämnd. Redaktörer: Ingvar Svanberg, Ulla Lingesjö Thilén, Sture Hedfeldt.

Jag överlevde! Mietek Grocher. Bokförlaget Inova, 2001.

Västerås förening 25 år. Jubileumstext av Mietek Grocher från 1973 i judisk tidskrift.

Intervjuer med: Anonym 1, Anonym 2, Henry Ceder, Mirjam Grocher Schildt, Gabriel Herdevall, Eva Klagsbrunn, Harry Klagsbrun, Jack Klagsbrunn, Judit Lovas, Bertil Metzger, Tommy Rosenberg, Rosa Wald, Anna Schlachet, Ewa Stern, Jozef Stern.

Tack för ditt bidrag till Älskade Västmanland! ♥