Del 7 Ungdomstid och generationsskifte

När barnen kom upp i tonåren försökte de vuxna få dem att umgås mer på egen hand. Ett av rummen i lokalen gjordes om till ungdomsgård. De fick själva i uppgift att köpa möbler och inreda. I sitt eget kryp-in hade de fester nästan varje vecka, gärna med internationella teman, som italienska pizzakvällar. Föräldrarna tog kontakt med Mosaiska församlingen i Stockholm för ytterligare stimulans, och den nystartade ungdomsföreningen Habonim, med ledare från kibbutzerna i Israel, började komma till Västerås på regelbunden basis.

Färgfoto. En grupp tonåringar sitter samlade i ett rum med bord och stolar. Några skrattar, andra ler mot kameran. I bakgrunden syns en toraskåp med Davidsstjärnor samt affischer på väggarna.
Ungdomsträff i klubblokalen 1960-tal Från vänster Rosa Kujawski (numera Wald), en utomstående kompis som besökte dem, Göran Weiss, Ted Jarrolf, Gabriel Herdevall, Anna Ziment (numera Schlashet), Tomas Herdevall, Helena Narzys, Lilli Ceder och Aladar Davidowicz.

När Elof Mirlas, som från starten varit en av föreningens nyckelpersoner, dog 1964, befann sig föreningen redan i ett generationsskifte. Många mammor hade börjat arbeta. Söndagsskolan och ”rellen” fortsatte, men nu med föreningens ungdomar som ledare.   

När barnen ur andra generationen sedan flyttade till olika universitetsstäder, och gick med i de judiska församlingarna där, fick många ett uppvaknande. De var vana vid den varma, familjära stämningen i källarlokalen, där alla kände alla och barnen var allas barn.

Det var en chockartad skillnad att flytta till Stockholm, minns Mirjam Grocher Schildt. Då först förstod jag hur tryggt det hade varit i Västerås.

I mötet med de judiska Stockholmsvännerna, blev det tydligt för många av Västerås-judarna att de genom sina uppväxtförhållanden både stod väl integrerade i den majoritetssvenska kulturen, samtidigt som de anammat en stark judisk identitetstillhörighet – inget på bekostnad av det andra. De flesta av deras föräldrar var arbetare inom den svenska industrin, och i skolan och på fritiden hade de i huvudsak lärt känna och umgåtts med icke-judar.

Harry Klagsbrun berättar:

– När jag flyttade till Stockholm blev jag förvånad över hur ”inåtvända” många av de stockholmska judiska ungdomarna var. De hade gått i Hillelskolan tillsammans, spelade fotboll i Makkabi, hängde på judiska centret på fritiden och hade väldigt få kompisar som inte var judar.

För många judiska Stockholmsvänner hade det judiska utgjort den huvudsakliga basen för tillvaron, medan det i Västerås hade varit ett tillägg till det svenska. 

Svartvitt foto. En pojke i bönesjal och kippa står framför ett bord täckt med vit duk och läser ur en bönbok. Bakom honom syns en tavelvägg och ett skåp med en torarulle täckt av tyg med Davidsstjärnor.
Jack Klagsbrunn på sin bar mitzva.

Tack för ditt bidrag till Älskade Västmanland! ♥