Asea-fruarnas klubb
På stentrappan framför en altan sitter 12 kvinnor. Alla är klädda i dräkt eller klänning och dräktjacka. De flesta har hatt. Längre bak i bilden sitter fem kvinnor vid ett uppdukat kaffebord. En sjätte kvinna lutar sig över bordet och pratar med de andra. På altanen står kaffeborden dukade. Fotot är taget i Villa Aseas trädgård år 1943. Det är Asea-fruarnas klubb som är på besök i Villa Asea.
På stentrappan framför en altan sitter 12 kvinnor. Alla är klädda i dräkt eller klänning och dräktjacka. De flesta har hatt. Längre bak i bilden sitter fem kvinnor vid ett uppdukat kaffebord. En sjätte kvinna lutar sig över bordet och pratar med de andra. På altanen står kaffeborden dukade. Fotot är taget i Villa Aseas trädgård år 1943. Det är Asea-fruarnas klubb som är på besök i Villa Asea.
Asea-fruarnas klubb bildas år 1938. Klubben är tänkt att vara en mötesplats för fruarna till Aseas högre tjänstemän och direktörer. Här ska kvinnorna få umgås och lära känna varandra under lättsamma former. Elna Drakenberg utses till klubbens värdinna. Under andra världskriget ägnar sig Aseafruarna bland annat åt att sy och sticka. Både för att kunna sälja och få in pengar till välgörenhet, men också för att kunna skicka kläder till Finland. Tillsammans med Aseas Kvinnliga Tjänstemäns Klubb och Aseas Arbetarfruars Klubb, syr och delar de ut också ut barnkläder till behövande familjer inom Asea.
Tidningen ”Vi Aseater” utkommer första gången i januari 1938. Tidningen ska vara en länk mellan alla Aseas tjänstemän i olika delar av landet. På tidningens ”De lätta sidorna” får Aseafruarna en spalt. Tanken är att fruarnas inlägg ska vara av underhållande karaktär. I spalten behandlas diverse olika ämnen. År 1945 skriver klubbens värdinna Elna Drakenberg ett inlägg: Varför skall den gifta kvinnan gå under sin mans ”varubeteckning”? Inlägget handlar om att fruarna tituleras ”fru den” och ”fru den” och inte tituleras med sitt namn. Fruarna blir inga egna personer. Elna Drakenberg skriver vidare om Asea-fruarnas klubb: I vår klubb får var och en göra sig gällande på grund av sina egna speciella egenskaper.
Samma år skriver Kerstin Hansing inlägget ”…trots blodpudding någon gång”. Det handlar om att fruarna utan dåligt samvete ska kunna unna sig en stunds läsning av böcker eller tidningar. Det är viktigt att hålla sig ajour kring vad som händer i världen, även om mannen får blodpudding till middag.
När fruarna efter några år får möjlighet att skriva längre artiklar är det en artikel från 1946 som får stor uppmärksamhet. Artikeln kommer att kallas ”fru Olséns brandfackla”. Monica Olsén i Ludvika skriver en debattartikel som handlar om kvinnans långa arbetsdagar som fortsätter långt in på kvällen medan mannens arbete tar slut när han kommer hem. Artikeln handlar också om vikten av att uppfostra söner till att kunna ta hand om hushållet och om att mannen och kvinnan ska hjälpas åt med hemarbete och barnen under helgen, så att även fruarna ska få lite ledigt. Monica Olsén får själv hjälp i hushållet av sin man och hon avslutar sin artikel med att hon har sin makes fulla godkännande att framföra sina åsikter. Det är många, både kvinnor och män, som helt tar avstånd från hennes tankar.
En tid efter artikelns införande i tidningen försvinner Aseafruns spalt från de lätta sidorna. Spalten byts ut mot signaturen Skäggstubbs återkommande texter. Varför det sker är svårt att veta. Det kan bero på att artikeln väcker känslor eller på att fruarna har mindre tid att skriva. En annan tolkning är att tidningen är en personaltidning och inte ett forum för fruarnas åsikter.
En liknande klubb startas för arbetarfruar och den kallas för Aseas Husmödrar eller Aseas Arbetarfruars Klubb. Tyvärr har vi ingen information om den klubben, men vi tar tacksamt emot om någon kan berätta om Aseas Husmödrar eller vill berätta mer om Asea-fruarnas klubb.
Har du mer information?
Har du mer information om någon av klubbarna? Vi vill gärna veta mer!
Kontakta
Lena Engström Englin [email protected]