Elektricitet och neon

Snön lyser vit på taken, endast macken är vaken (Blom 4769)

Nu har ju det stora höst och vintermörkret rullat in, och kanske det där vemodet också så här i ännu pågående pandemitider, men det lackar ju mot jul också! Det får mig att tänka på att den är väl typ ljusets högtid om jag kommer ihåg rätt…en hel del ljus syns ju i alla fall i var och var annat fönster.

Nu har ju vi lyxen att ha tillgång till konstgjort ljus sedan faktiskt nästan bara ett sekel, innan dess så var det där med ljus i hus en högst analog historia. Japp, bara typ fyra generationer har ännu fått uppleva att gå från becksvart till full ljusstyrka på under en halv sekund bara genom att typ trycka på en knapp. 😊

Innan dess gällde det att hitta något som brann långsamt, som vax, stearin eller olja med en veke, kort sagt ljusanordningar med en högst begränsad räckvidd. Inte undra på att naturen var full med läskiga väsen förr, det gick ju inte att se vad som ens var några meter bort i vintermörkret. Helt klart bäst att hålla sig i kända trakter så man inte råkade stötta på något monster i skogen. Tja en björn eller varg hade ju kunnat typ vara lika illa, om de blev överraskade och rädda av en vilsen nattvandrares irrfärder i mörkret.

Elektriskt lyse, naturligt och klimatsmart (ASEA Z 9262 Foto Asea)

Ta bara vår hårdkokte vän Carl Frestare som antagligen var mer rädd för att hustomten hemma på gården av någon anledning skulle lacka snett, än alla de motståndare han skulle kunna råka på ute i fält. Ja menar han var ju länge inte ”hemma i landet” som man sa då, och kunde hålla koll på att julgröten serverades enligt konstens alla regler till gårdens lilla allt i allo. Så han måste ha dragit en lättnadens suck när han, efter en liten omväg till permafrostens land, kom hem igen och åter kunde delta i julfirandet.

Till den elektriska historien hör att Västmanland i form av Asea ligger bakom en stor del av den utvecklingen. För det företaget började nästan liksom i ljusbranschen med en hyfsat stor tillverkning och inte minst försäljning av ljusarmaturer, läs lampor av alla de slag. De hade till och med egna butiker för att kränga sånt, och då lysa upp tillvaron för folk.

Den finurlige uppfinnaren Jonas Wenström tänkte inte bara ihop elektriska motorer och andra elgrejor, utan även glödlampor. Som har jag hört någon säga skulle ha varit mycket bättre än Edisons dito. Den sistnämnde lyckades på den tiden helt enkelt bättre med marknadsföringen, fast Wenström antagligen kanske skulle ha creed för den uppfinningen också, bara en tanke i alla fall.

Men så är det alla gånger inte helt lätt att reda ut vem som var först med vad i elektricitetens barndom, många skarpa hjärnor klurade samtidigt på hur och till vad man kunde få den där strömmen i koppartrådar att få grejer att röra på sig. Dessutom var det lite si och så med patent på den tiden också.

Fridfullt tidsfördriv i Asealampans sken (ASEA Z 1156 Foto Asea)
Från oss i arkivet till er alla, en riktigt God Jul (ASEA Z 7132 B Foto Asea)

Nåväl, med elektriciteten varde ljus, och det som lyser syns ju extra bra i mörker. Så om man nu typ säljer något och vill att folk ska hitta till butiken i mitten på december, vore inte en skylt som folk kunde upptäcka på flera kilometer en lysande idé. Sagt och gjort, någon återigen fiffig hjärna kom på att om man stänger in en gas i en glasgrunka och med elektricitet typ tänder gasen så lyser det. Glas är ju dessutom ett mycket formbart material, så vips var neonskylten född. 😊

Har själv många gånger sett och förundrats över de klassiska ”Stomatol” och ”Toy” neonskyltarna i huvudstaden, så de lär väl ha funnits något liknande här i Västerås också tänker jag. Jag menar vi snackar ju ändå om vaggan för landets elektrifiering, så några coola neonskyltar måste väl ha gått att uppbringa här i staden. Har ju dessutom lovat att jag kanske skulle återkomma med en hälsning på detta tema, så varför inte.

Så det får bli en sväng in i arkivets mörka gömmor, dock väl upplysta av speciella lysrör med rätt lux och allt, för att jaga rätt på några schyssta ”by night” bilder. På de borde det ju finnas neonskyltar, annars skulle man ju inte se ett skvatt på dom utom just mörker och då blir det ju inte så mycket till bild…så vi kollar.

Japp, fick en del napp fast jag famlade lite i mörkret så att säga. Kanske var det skyltarnas ljus som gjorde att fotograferna vågade sig ut i vinternatten utan risk för att råka snubbla över något väsen.

På spaning efter julklappar (SJ 1 1422-3 Foto Stig Johansson)

Nu slår det mig att dagens tama industriellt standardiserade lysrör väl egentligen är kusiner till den vilda konstnärliga neonskylten, för visst funkar de i grunden på samma sätt. Den som kan mer om det där med elektriskt ljus får rätta mig om jag har fel.

Juleljus i alla hus (ASEA Z 8434 A Foto Asea)
Säkrast att sänka tempot så här i juletider (A 6203-A Foto Stig Johansson)

Tanken på mörker och då neonljus får mig att börja nynna på första textraden i låten ”Sounds of silence” med en skönsjungande duo där båda sedan sjöng solo. En nyare cover av det lite hårdare slaget finns ju också, blir bonuspoäng och en julstjärna i kanten för den som klurar ut det bandet också. Påminner mig då att även texten i slutet av låten passar som handen i en lovikavante i sammanhanget. 😊

PS. Svaret på förra musikfrågan är den engelska syntduon ”Eurythmics”, vars sångerska Annie Lennox ibland uppträdde i typ brandgult hår, apropå förra hälsningen då. Så här i juletider vill jag bara påminna om att komma ihåg att hålla koll på och blåsa ut de levande ljus som ni kanske tänder i helgerna. Tänker att det i alla fall är skönt att det finns elektriska ljus att ha i julgranen nuförtiden, för mig så känns det i alla fall lite lugnare. Önskar er alla en riktigt avkopplande julchill, och om julstressen ändå råkar smyga sig på så andas djupt och tänk på de en gång bevingade neonupplysta orden ”Ta det lugnt, ta en Toy.” DS.

God Jul och Gott Nytt År!

Dela gärna sidan med andra: