På senare år har allt fler armenier hittat vägen till Sverige, likt flera andra folkgrupper som drabbats av svåra levnadsförhållanden i sina hemländer. Svenskars och armeniers möten sticker ut genom historien på ett särskilt vis. Ann Grönhammar, tidigare museiintendent vid Livrustkammaren i Stockholm, ägnade sig efter pensioneringen åt att studera sådana möten fram till tidigt 1900-tal. Det resulterade i boken ”Drömmen om Armenien: armenier och svenskar under 1000 år”. (Medströms Bokförlag, 2021) Här kan såväl svenska armenier som infödda svenskar känna igen sina respektive ”kändisar” från förr. För den ena sidan är Tigran den store, den helige Gregorius Upplysaren, dynastin Bagratuni och Caloust Gulbenkian välbekanta, medan den andra sidan lätt känner igen Ingvar den vittfarne, Gustav III, Karl XV och Sven Hedin, och kanske även Sophie Elkan.
Förutom i Kaukasus och i Sverige har de armenisk-svenska mötena skett på många platser, som i östra Medelhavsområdet, i Polen och på ukrainsk mark, runt Svarta havet och längs Kaspiska havets östkust och vidare söderut till Persien, dagens Iran. Så har skett för att armenier i årtusenden gång på gång har tvingats på flykt från sina ursprungliga hemtrakter av kringliggande stormakter och därför etablerat sig i andra länder, i diaspora.