Året är 1890. I ett kök utan värme eller i ett ombonat sovrum på en herrgård föds ett barn. Ett barn som inte ler, inte talar, inte följer mönstret. Modern sänker blicken. Fadern tiger. Prästen talar om arv, synd och straff. Grannarna viskar: ”Det där barnet är inte rätt” och vänder sig bort. Man gömmer undan, låser dörrar, binder fast. Samhället tar över och beslutar om inskrivning på anstalt. Syftet är omsorg och lindring, men åtgärden blir att gömma undan det avvikande.
Den här föreläsningen tar oss tillbaka till mentalsjukhusen och sinnesslöanstalterna – institutioner där människor sorterades, isolerades och ofta försvann ur det offentliga minnet. Vi följer hur omsorgen för personer med psykisk sjukdom och funktionsnedsättning växte fram ur samma system – men delades upp, ideologiskt och praktiskt.
Vi stannar särskilt vid Salberga, där arkiv och journaler ger röst åt de som inte fick göra sig hörda. Sinnesslöanstalten Salberga, som öppnade 1930 i en ombyggd militärkasern i Sala, blev en plats där människor tvångsintogs och ofta förlorade sin frihet för livet.
Men föreläsningen handlar inte bara om historia. Den handlar om att förstå hur vi som samhälle har valt att se på människor och människovärde genom tiderna. Föreläsningen belyser ett betydelsefullt historiskt arv som är viktigt att vi minns i vårt arbete med att forma framtiden.
Föreläsare är Clara Mäkitalo, enhetschef inom vuxenpsykiatrin i Region Västmanland.