Oskar Fredrik Wijkman

Apropå gamla industrier i Västerås så var ju Asea inte först på plan, för den var redan krattad av en idag ganska så anonym herre. Fast på sin tid så var han ju då långt ifrån det, skulle han levt idag skulle han nog ha beskrivits som stadens starke och ytterst handlingskraftige man, vars visioner för framtiden skulle komma att sätta Västerås på kartan. Inte undra på att han i folkmun kallades för ”Gud fader”. Denne sörmlänning, vilket ju inte är något fel har ju själv anor därifrån, var långt ifrån någon rookie när det gällde det där med industrier. För innan ankomsten till Västerås blev han 1872 verkmästare vid Hallstahammars bruk där han fixade till så att de började tillverka skruvar och muttrar, och vips så såg ”Bultfabriken” dagens ljus redan 1873.

Samma år som han landade i Västerås alltså 1874 så grundade han stans första stora moderna industriföretag, nämligen ”Westerås Mekaniska Verkstad”, helt klart snabbt jobbat igen…

Det där med att starta nya industriföretag var alltså uppenbarligen något som han tyckte var rätt så skoj, eller måhända spännande och lönsamt, så några år senare var det dags igen. Den här gången drog han igång det som kom att kallas för ”Drittelfabriken” där Norekontoret ligger idag. Om ni undrar vad den tillverkade så måste jag erkänna att det tog mig ett tag att klura ut det själv, men det handlade om tillverkning av smörtunnor.

Men hallå, vem pratar vi om då, och varför är han så anonym då, han har ju faktiskt ett helt gymnasium uppkallat efter sig.

Ok, mannen i fråga är Oskar Fredrik Wijkman, och trots att han var en rejäl kändis så lyckades han tydligen ytterst skickligt undvika varenda mingelfotograf som råkade komma i närheten.

Gud fader, fast med fötterna på golvet.

Utom en gång då han gick och lät sig bli fotograferad med ordensmedalj och allt hos fotografen Ernst Blom, fast bara från typ bröstet och uppåt, hela två porträttbilder blev det. Dessutom verkar han inte ha gett några intervjuer i dåtida lokalpress, och det är inte helt lätt att ens få fram några uppgifter om honom och hans liv mer än vad som ryms på typ en kvarts sida eller nåt.

Japp, ni läste rätt det finns alltså bara två bilder på honom trots att han gick ur tiden så sent som 1909, det vill säga fram tills för någon vecka sedan…

För en fråga om ”Westerås Mekaniska verkstad” fick mig att titta lite närmare på en gruppbild av arbetsstyrkan utanför verkstaden, och där stående näst längst till höger en man med ett lite sådär välbekant skägg. En koll med lupp och visst sjutton är det den gode Wijkman i egen hög person, och i dessutom helfigur… 😊

Så i ett nafs så har antalet bilder på honom i helfigur ökat med 100 %, inte illa tycker jag själv i alla fall, alltid lika kul att göra oväntade arkivfynd så där helt apropå någonting annat!

Men at work, nja fotot är väl tagen på en rast förstås.

Nu var Wijkman inte bara en driven entreprenör och industriman utan han var även stadens ledande kommunpolitiker, en kombination som skulle visa sig vara ovanligt lyckad för vårt lilla län vid Mälarens norra strand.

Så när ingenjören Jonas Wenström i Arboga med intressenter letade nya lokaler med säker tillgång till elektricitet för sin motortillverkning, och änkan Wickholm som ägde kvarnen med samma namn i Stadsparken kunde tänka sig att sälja till rätt pris. Ja då såg Wijkman det gyllene tillfället och kunde antagligen inget annat än att snabbt och resolut smasha in bollen, och game, set and match Västerås.

Japp, Wijkman fixade helt enkelt till så att änkan fick sina stålar så stan kunde börja bygga Turbinhuset med tillhörande kraftstation. Så högst på hans meritlista står alltså bedriften att i konkurrens med Arboga och Örebro ordna så att Asea etablerade sin växande industriverksamhet här i Västerås år 1892. Behöver jag nämna att han i samma veva som av en händelse blev styrelseordförande i just Asea…hm få se då kanske det kan finnas ännu fler bilder på honom, jag får rota lite mer…

Resten är som man säger historia, så då är det ju skoj att vi nu kan se hur mannen som på allvar satte bollen i rullning faktiskt såg ut, i helfigur då alltså.

Västerås första verkstadsbyggnad, där Asea sen gjorde spårvagnar.

Det får mig att börja höra låten ”Smash”, med ett band vars namn så här inför den kommande våren får mig att tänka på hur offside Arboga- och Örebropolitikerna måste ha känt sig när de insåg att det var game over, och att det istället var Västerås som blev en ny starkt lysande motor i elektrifieringen av typ hela världen.

”Smash” är ju förresten också namnet på en idag nog närmast kultförklarad komediserie, av och med två bröder som än idag kan locka till skratt med sin ofta underfundiga humor.

Apropå bilder så används ibland bilder från vårat lilla arkiv på lite andra sätt än man kanske tänker, och när det händer så är det alltid lika kul och spännande att se resultatet.

Till jobbet, hmm kanske var lite jobbigare att jobba förr.
Från jobbet, hmm hoppas de får medvind hem..

Som ett påskägg så jag skickar med två rykande färska exempel på det. Ett från Västerås Konstmuseums senaste utställning som vi lånat ut bilder till, och ett på, har jag lärt mig att det heter, folieringar som husets fastighetsägare har fixat till på ett gäng fönster och annat här i kvarteret. 😊

Klosterbilder i specialbyggda montrar.
Hur många kugghjul ser du, obs ingen kuggfråga.

PS. Svaret på förra musikfrågan är sångerskan ”Halsey”. För er som undrar över stavning av Wijkman, så är kombinationen ”ij” en rest av svenskans äldre mer friare typ fonetiska stavning, det ska utläsas som ett ”långt i”. Slår mig nu också att om vi någon gång skulle dra igång med ”Grabbfika”, så är väl den gode Wijkman en bra kandidat att prata om till en kopp java, och en näve småkakor då förstås. DS.

Dela gärna sidan med andra:

Tack för ditt bidrag till Älskade Västmanland! ♥