Älvor i arkiven
Arkivet här, måste bara skicka en liten hälsning. För när jag letade i arkivet häromdagen så hittade jag några riktigt häftiga små uppteckningar, alltså berättelser. Som så många andra vi har insamlade av länsmuseets tidigare mångåriga allt i allo vaktmästare, Nils Nygren.
Han hade, bland mycket annat, uppenbarligen en fascination för skålgropar, alltså älvkvarnar, för det var ju i dom som älvorna malde sin säd. Han kunde helt klart sniffa upp dem på kilometers avstånd, för snart varje stenbumling han snubblade över var täckt av dessa små runda gropar.
Var det något som ända in på 1900-talet fick vilken stor stark karl som helst att darra som ett asplöv av skräck och fasa så var det just, älvor…
Japp, ni läste rätt, för oss lite modernare läsare ”Tingeling” helt enkelt. Kan ju säga att författaren som skapade karaktären, och manusförfattaren till just den filmen, skarvade rätt så rejält.
Av någon anledning verkar rädslan ha drabbat just bara män, för enligt uppteckningarna så krävdes det naturligtvis att en kvinna kallades in för att få ordning på de ibland lite bångstyriga små otygen till älvor. De verkade nämligen ha varit lite egensinniga av sig. Värt att notera är att skräcken för konsekvenserna om man råkade komma i onåd hos älvorna, helt klart var alldeles på riktigt.
För trots den i källorna till synes benhårda, till viss del av sockenprästerna ihärdigt inbankade, gudstron folk hade förr, så gällde det ju att hålla sig väl med den övernaturliga världen här på jorden också. Alltså tog folk helt enkelt det säkra före det osäkra och utförde små ritualer, tills för typ bara 100 år sedan, vid bland annat älvkvarnar.
Hm, undrar just om tron på alla dessa väsen var en kvarleva från den fornnordiska tiden och dess mytologi, och hur mycket trots den moderna vetenskapen som lever kvar i dag. Jag menar det är ju lite läskigt i den mörka skogen fortfarande, så det kanske är bäst att leta upp, ja ni vet vad utifall att…
Sen naturligtvis se till så att det alltid finns en liten bit stål eller i alla fall järn i fickan, så man kan traska omkring utan att hela tiden stirra ner i backen för att kunna undvika älvgropar.
Japp, nu vet vi alltså varför bergsmännen envisades med att knata omkring med sina yxor av just järn eller stål, de behövdes ju som skydd mot alla älvor och ett gäng andra väsen i de djupa Bergslagsskogarna. Att de sen signalerade hög social status, ja det var väl snarare bara en schysst bonus. Så inte undra på att Bergslagen även kallades för ”Järnbärarland” förr…
Hade tänkt hoppa musikfrågan den här gången, men nu börjar jag höra låten ”Tamlin” i huvudet, som passande nog är en liten älvhistoria. Framförd av en tysk folkrockgrupp vars namn får mig att tänka på det typ svensklatinska ordet för djurriket.
Det som slår, i alla fall mig, när jag läser sådana här små uppteckningar om tomtar och troll, är som sagt hur riktigt på riktigt möten med olika väsen upplevdes.
Så frågan när allt kommer omkring är väl egentligen, älvor finns dom?
PS. Svaret på förra musikfrågan är sångaren Nick Cave med rockbandet ”Nick Cave and the Bad Seeds”, vilket ju passar väldigt bra med temat i förra hälsningen, och punkbandet ”Sex Pistols”. Några riktigt skräckfyllda möten med älvor kan ni läsa om på bilderna. Finns massor med fler i arkivet för den intresserade, då vi har uppteckningar främst från 1930-talet om folktro med mera gjorda av både Nils Nygren och Ellen Lagergren. Nästan som att läsa små fantasynoveller, så behöver du inspiration till något inom den genren så är det bara att komma förbi arkivet, busenkelt. Har ett lästips också, artikeln ”Älvornas arkeologi” i Fornvännen 2018:4 med bl.a. exempel från Västmanland, den hittar du på nätet. Finns även fler spännande artiklar och uppsatser där för den som vill förkovra sig i ämnet. DS.
Dela gärna sidan med andra: