Sex i arkivet
Ok, då börjar vi närma oss Midsommar och med tanke på att det lär födas flest barn i april, så är det hög tid att ge sig i kast med det andra kioskvältarämnet, sex. Så vi sätter väl igång på studs med lite arkivsex, eller kanske sex i arkivet, alltså det där med att hitta ett ord för sexiga handlingar…
Häpp, den där sista bisatsen kan man ju liksom tyda på ett litet annat sätt än det var tänkt av någon som har skallen full av arkivtermer. Känns som att jag nästan direkt som kråkan körde rakt ner i diket. Nåväl inget annat att göra än att ta ett djupt andetag, tänka att det jag just skrev ju bara är ett gäng bokstäver, och dyka djupt in i arkivets mörkaste inre, för jag har hört att mörker är ett bra ställe för ”Piiiiip” handlingar.
Efter ett antal timmar kan man ju tänka att nätet skulle vara fullt med kryddiga fångster. Men alltså vad ska man kalla tre nummer av ”Lektyr” från 1965, utan ens så mycket som en bar bröstvårta…
Inte tillstymmelsen till ens några ”Franska kort”, på sin höjd några annonser för diverse kroppsförändringsmedel och tvålar med barbröstade illustrerade fagra kvinnor från 1910-talet. Vilket i sig är lite intressant med tanke på dagens sociala mediejättars inställning till mer eller mindre nakna kvinnokroppar.
Helt plötsligt så framstår sekelgamla reklamare som ganska så modiga och progressiva långt före 1960-talets sexuella frigörelse. Fast å andra sidan var ju kvinnosynen på den tiden inte så vidare mycket att hurra för, där var det snarare kvinnorna som var modiga och kämpade länge och väl för sina rättigheter. Undrar förresten vilken tvål de använde, och på väg ner i diket igen, värst vad den här vägen var krokig…
Men, vänta nu länets befolkning har ju faktiskt ökat, så folk måste ju ha haft sex, eller då kopulerat som man sa förr, vi får helt enkelt konsultera biblioteket. Japp, jackpot, typ minst en hyllmeter med böcker om hur man fick till det förr på alla möjliga sätt och vis. Böckerna är oftast välillustrerade, och då många gånger med bilder och artiklar ur diverse tidningar. Så då kanske de få herrtidningar och tvålreklamen jag hittade är en ganska så bra utdelning för vårt lilla men naggande goda arkiv.
Nä, jag får nog tänka om och vrida lite på definitionen av ordet ”sex”. Ok, vi tänker romantik istället, för längtan och trängtan det är ju liksom förspelet till andra akten, som vi ju säkert vet faktiskt inträffade förr, helt enkelt för att vi finns. 😊
Nytt försök i arkivmörkret, ja så känns det när man nästan inte hittar någonting om någonting. Konstpaus för spänningen skull. Ta da, nu mina vänner blev säcken nästan full, vykort och bilder med omslingrande kyssande par, brev som dryper av kärlekslängtan, berättelser om fruktbarhetsriter, skönhetsmissar från 1960-talet, och väldigt initierade frågespalter i ämnet sex och samlevnad från samma tid, ja och så lite mer pikanta annonser och tvålreklam av vars produkter kvinnorna, alltså deras hud då för det är liksom där som sexet kommer in i sammanhanget, alltid blev väldigt oemotståndliga av.
Konstigt nog extremt ovanligt med tvålreklam som riktar sig mot män, och då också en uppenbar brist på bara bringor och muskulösa biceps. För det så får man kolla in bilder från industrins tvättrum, eller badplatser, tänk ”Plankan”, för tvättade sig det gjorde män förr också, fast det är lite oklart utifrån bildbevisen om de då använde tvål…
Där börjar jag höra refrängen på låten ”Sexbomb” framförd av en sångare med rejäl machobringa och röst, vars efternamn ingår i namnet på en västernserie som gick på TV i min ungdom, ack ja, kan ni den också så får ni en sexuddig stjärna i kanten. Sångaren är även känd under ett smeknamn, som passande nog innehåller namnet på ett potent djur.
Ok, back to basics, det föddes massor med ungar förr det kan vilken kyrkbok som helst intyga, och folk bodde trångt, och var det lite fattigt som de var för de allra flesta förr här uppe i norr, så sov man helt enkelt naken. Det där med underkläder var inte heller något man använde, eller ens visste fanns för till någonstans ett sekel sedan. Så det var lika luftigt under kvinnfolkets kjolar som under skottarnas kiltar förr.
Så om stjärnorna stod i rätt positioner så gick det väldigt snabbt att komma i läge inför själva akten, vilken ju då uppenbarligen inträffade ganska så ofta. Det med tanke på att den genomsnittliga bondfrun, om hon nu uppnådde vuxen ålder då förstås eller inte dog i barnsäng, födde fram runt tio ungar och alltså var mer eller mindre konstant på smällen i typ 20 år, alltså grovt räknat en tredjedel av sitt liv.
Tänker man så får man ett lite annorlunda perspektiv på livet förr, för till det ska läggas att kvinnorna var lika viktiga som männen när det gällde jordbrukets skötsel och då deras barns överlevnad. Kort sagt utan kvinnor på åkrarna, ja ni vet ju vad de flesta unga männen oftast var upptagna med tills bara för 200 år sedan, med en bulle i ugnen eller inte så skulle rikets ekonomi kollapsa på nolltid, med ännu mer svält än vad som ändå inträffade som följd.
Nu är ingen hälsning komplett, kan ju ja då tycka, utan en episod från 1700-talets gryning, och då jag än så länge inte har hört några invändningar mot det så kör vi enligt gängse rutin. 😊
Så vi hoppar raskt bakåt till hösten anno 1715 och Björksta socken där den 20-årige Anders Hansson Kruus var soldat för Östanbro rote ingående i Livkompaniet och Västmanlands regemente.
En uppenbarligen rasande stilig ung karl med tonvis av charm, han var nog som man sa då ”manhaftig”, för hör bara vad socknens präst till slut i närmast ren uppgivenhet skrev i födelseboken:
”…födds soldatens Anders Kruses 4: oächta barn, hwilcket han på Nyqwarns krog aflat med konan…”.
Japp, faktiskt till och med som det verkar fem egenhändigt tillverkade kids levererade inom loppet av sju månader, varav tre i december, och så här såg om man får säga så hans sexuella meritlista ut:
I augusti eller september 1715 föder i en annan socken en okänd kvinna sonen Anders, som uppges vara ”…soldaten Cruses son…”. Anders dör tyvärr av ”Barnsjukdomar” för att begravas 28 november vid en ålder av 1 ¼ år. Den 2 december 1715 föder konan Annika sonen Anders. Den 13 december 1715 föder soldathustrun Anna Hansdotter sonen Hans. Den 30 december 1715 föder konan Margareta Erichzdotter sonen Johan ”…Anders Kruses 3 de oächta son…”. Den 13 mars 1716 föder konan Chersten Svensdotter sonen Mattz, som då alltså blev till på sagda Nykvarns krog, som av en händelse låg på krypavstånd från just ”Krusens torp”.
Nu måste det här ha fått ett rättsligt efterspel, både världsligt och kyrkligt, för vi snackar hela fem gånger brottet ”enkelt hor”, alltså sex mellan två ogifta som då var olagligt med böter som straff. Dessutom var en av mödrarna då gift med en soldat nästgårds, som då visserligen var krigsfånge i Danmark varifrån han inte kom hem igen, men ändå antagligen i livet när hans hustru fick ett oäkta barn. Om han fick reda på detta eller inte förtäljer inte källorna.
Men det var krig, så hur det sen gick för alla inblandade vet jag ännu inte, men Anders Hansson Kruus gick av allt att döma ut i fält med sitt Livkompani till Norge vårvintern 1716, utan att återvända. Om han stupade eller blev krigsfånge och charmade några jäntor på andra sidan kölen är dolt i mörker, men det sistnämnda verkar ju inte helt otroligt…
Kvinnorna med barnen som blev kvar i Björksta kunde nog hålla sig för skratt, då läget de hamnat i var allt annat än lysande. Att tre av dem kallades för ”kona” behöver inte alls betyda att prästen eller någon annan då såg ner på dom, utan var antagligen bara en markering av att de var ogifta kvinnor. För möjligen var hela händelseförloppet närmast så osannolikt att det förhoppningsvis löste sig på något sätt för dem. I alla fall de fyra barnen som föddes i Björksta blev döpta, med faddrar och allt, och då upptagna i församlingen. Då det helt klart fanns gott om medkänsla och empati i dåtidens samhälle, för något skyddsnät mot fattigdom och elände fanns i praktiken inte för någon.
Ok, var landar vi nu då någonstans, tja att det där med sex i arkiv kan se ut på många olika sätt för så har det gjort genom historien, och att det är ett ämne som aldrig slutar att fascinera, eller sälja lösnummer heller för den delen…
Kort sagt så har denna grundläggande drift genom tiderna samtidigt varit både naturlig och självklar, som förbjuden och hemlig. Kanske för att det nog är bland det mest privata av de sysslor som vi människor ägnar oss åt, och därför så svårfångad i arkiven fast den ändå finns där.
Så dags för en kopp java igen, undrar förresten om det är bra för potensen, finns säkert ett gäng forskningsrapporter om det i något arkiv. Men choklad har jag nog läst i någon tidning ska ha schysst effekt i frågan, så där är jag i alla fall på den säkra sidan… 😊
PS. Svaret på förra musikfrågan är det tyska folkrockbandet ”Faun”, som även gjort andra låtar om olika väsen. Den lilla berättelsen om ”Fästmannen” meddelades av Johan Pettersson i Tveta till Nils Nygren år 1934. Ok, nu tar jag min termos med java och försvinner in i arkivets djupaste hörn, dyker upp igen om typ sex dagar, då förhoppningsvis den möjligen kommande tittarstormen har lagt sig något… DS.
Vill passa på att önska er alla en riktigt trevlig, avkopplande och skön sommar! 😊
Dela gärna sidan med andra: