Älvor i arkiven

Arkivet här, måste bara skicka en liten hälsning. För när jag letade i arkivet häromdagen så hittade jag några riktigt häftiga små uppteckningar, alltså berättelser. Som så många andra vi har insamlade av länsmuseets tidigare mångåriga allt i allo vaktmästare, Nils Nygren.

Han hade, bland mycket annat, uppenbarligen en fascination för skålgropar, alltså älvkvarnar, för det var ju i dom som älvorna malde sin säd. Han kunde helt klart sniffa upp dem på kilometers avstånd, för snart varje stenbumling han snubblade över var täckt av dessa små runda gropar.

Var det något som ända in på 1900-talet fick vilken stor stark karl som helst att darra som ett asplöv av skräck och fasa så var det just, älvor…

Skålgropar även kallade älvkvarnar. Mjölfabrik för fint småfolk vid Hedensberg (Utan nummer - Foto Nils Nygren)

Japp, ni läste rätt, för oss lite modernare läsare ”Tingeling” helt enkelt. Kan ju säga att författaren som skapade karaktären, och manusförfattaren till just den filmen, skarvade rätt så rejält. 😊

Av någon anledning verkar rädslan ha drabbat just bara män, för enligt uppteckningarna så krävdes det naturligtvis att en kvinna kallades in för att få ordning på de ibland lite bångstyriga små otygen till älvor. De verkade nämligen ha varit lite egensinniga av sig. Värt att notera är att skräcken för konsekvenserna om man råkade komma i onåd hos älvorna, helt klart var alldeles på riktigt.

För trots den i källorna till synes benhårda, till viss del av sockenprästerna ihärdigt inbankade, gudstron folk hade förr, så gällde det ju att hålla sig väl med den övernaturliga världen här på jorden också. Alltså tog folk helt enkelt det säkra före det osäkra och utförde små ritualer, tills för typ bara 100 år sedan, vid bland annat älvkvarnar.

Hm, undrar just om tron på alla dessa väsen var en kvarleva från den fornnordiska tiden och dess mytologi, och hur mycket trots den moderna vetenskapen som lever kvar i dag. Jag menar det är ju lite läskigt i den mörka skogen fortfarande, så det kanske är bäst att leta upp, ja ni vet vad utifall att…

Sen naturligtvis se till så att det alltid finns en liten bit stål eller i alla fall järn i fickan, så man kan traska omkring utan att hela tiden stirra ner i backen för att kunna undvika älvgropar.

En gul lapp med text skriven med en skrivmaskin.
Älvor. En söndagsmorgon när min sagesman stod och sågade ved upptäckte han att det fanns älvor under stugan. Han hörde prat varför han gick ut ur vedboden för att se vad det var. Han varken såg eller hörde något. Han fortsatte med sågandet. Då började samma prat igen. Han gick då åter ut för att se vad det var men fann inget då heller. Han förstod då att det var älvor under huset. Hans fru hade ont i ett ben och hans bror hade ett sånt brus och sus i huvudet så vi beslöto oss för att besöka en klok gumma i Västanfors. Han åkte dit medförande linne och skjorta från de sjuka. Gumman slog ut med bly. Efter stöpningen sade hon att det fanns älvor under stugan där vi bodde. Han fick kvicksilver av gumman att lägga under vänstra knuten och under trappan. Vattnet som använts vid stöpningen skulle användas för omslag för huvudet. Resten skulle hällas i alvgropen. Han lindade in kvicksilvret i papper och lade vid hemkomsten detta vid angina ställen. Da flyttade älvorna upp på vinden. Där lät som en hel hop barn sprang fram och åter. H. gick upp på vinden men såg inget av dem. En tid därefter började oväsendet på nytt. Det var mörkt varför H. tände en lykta och gick upp på vinden. H var inte rädd för älvorna för han hade alltid stål på sig. När H. kom upp på vinden sprang älvorna över vinden till förstugukuren, där lät det som ett frasande bara. Sedan dess var det lugnt från älvor. Dessa flyttade till ett större päronträd i trädgården. För brodern slog gumman ut med bly. Han hade gått över en älvgrop i Flygares backe och "råkat för". Han hade gått med värk länge så han hade blivit tokig sa gumman. Botemedlet var vattnet som använts som ovan beskrivits. Där fick aldrig sedan hällas ut något varmt vatten. Meddelat av Hellberg född 1849. Upptecknat av Nils Nygren Västerås.

Japp, nu vet vi alltså varför bergsmännen envisades med att knata omkring med sina yxor av just järn eller stål, de behövdes ju som skydd mot alla älvor och ett gäng andra väsen i de djupa Bergslagsskogarna. Att de sen signalerade hög social status, ja det var väl snarare bara en schysst bonus. Så inte undra på att Bergslagen även kallades för ”Järnbärarland” förr… 😊

Hade tänkt hoppa musikfrågan den här gången, men nu börjar jag höra låten ”Tamlin” i huvudet, som passande nog är en liten älvhistoria. Framförd av en tysk folkrockgrupp vars namn får mig att tänka på det typ svensklatinska ordet för djurriket.

Det som slår, i alla fall mig, när jag läser sådana här små uppteckningar om tomtar och troll, är som sagt hur riktigt på riktigt möten med olika väsen upplevdes.

Så frågan när allt kommer omkring är väl egentligen, älvor finns dom?

PS. Svaret på förra musikfrågan är sångaren Nick Cave med rockbandet ”Nick Cave and the Bad Seeds”, vilket ju passar väldigt bra med temat i förra hälsningen, och punkbandet ”Sex Pistols”. Några riktigt skräckfyllda möten med älvor kan ni läsa om på bilderna. Finns massor med fler i arkivet för den intresserade, då vi har uppteckningar främst från 1930-talet om folktro med mera gjorda av både Nils Nygren och Ellen Lagergren. Nästan som att läsa små fantasynoveller, så behöver du inspiration till något inom den genren så är det bara att komma förbi arkivet, busenkelt. 😊 Har ett lästips också, artikeln ”Älvornas arkeologi” i Fornvännen 2018:4 med bl.a. exempel från Västmanland, den hittar du på nätet. Finns även fler spännande artiklar och uppsatser där för den som vill förkovra sig i ämnet. DS.

En gul lapp med text skriven med en skrivmaskin.
Älvboning. Ägaren på gården gick på åkern och rensade bort kvickrot. Ogräset lades sedan i en stor ihålig ekstubbe. När den var fylld med ogräs tände han eld på den. När det började brinna blev det ett väldigt oväsen i stubben, skrik och gnäll som efter en hel hop folk. Han blev så rädd så han sprang ifrån alltsammans och in i stugan. En granne till honom hörde även skriken och masade sig hem även han. När han "gne" sin väg från stubben med älvorna, va de underligt, att han ej blev sjuk. Han hade väl stål på sej så han var skyddad för deras makt. Meddelat av Timmermannen och f.d bonden Hellberg född 1849 Vallby S:t Ilian. Upptecknat av Nils Nygren Västerås 1923.
En gul lapp med text skriven med en skrivmaskin.
Skålgropar. I beteshagen 200 m västerås om byn, på toppen av ett stort flyttblock finnes ett antal skålgropar. I samma hage 100 m från gården där smedjan står finnes på en berghäll ett antal skålgropar. Smedjan delvis bygd över skålgropar. Funna av Nils Nygren. I samma hage en 1946 upptäckt sten med skålgropar på en bergshäll. I hage finnes forngravar. Nils Nygren.
Urklipp från tidning. Gulnat papper med en bild och text.
Sagor från förr, eller (Nils Nygrens uppteckningar)

Dela gärna sidan med andra:

Tack för ditt bidrag till Älskade Västmanland! ♥