Från nikotin till koffein
Tja, i förra hälsningen så klarade vi ju av sexet utan att köra alltför mycket i diket hoppas jag. Så vad kommer härnäst då om inte ”drugs and Rock`n Roll”. Ok, droger är ju ett väldigt tungt och lagom kul ämne, så jag tänker att man kan ju vara mer eller mindre beroende av mycket som skulle kunna gå under rubriken ”stimulerande substanser”, alltså sånt som hjärnan går igång på rent kemiskt då.
Vi har ju som sagt redan betat av det naturliga ämnet oxytocin och andra som prompt drar igång vid råhångel. Så vi plöjer vidare med sådant som vi liksom tillför våra kroppar. Fast vi skippar de svampar som yxviftande slagskämpar tuggar i sig som om det vore chips i diverse serier och filmer, för där vet i alla fall jag inte om det finns någon rök bakom elden. Ja, och här känner vän av ordning ett starkt behov av att påminna om att komma ihåg att blåsa ut ljusen så här i jultider!
Här uppe i spritbältet så är ju alkohol en sen länge beprövad drog med tyvärr ganska så oförutsägbara och många gånger mindre roliga effekter. Ja ni vet ju redan att de gamla vikingarna skrålade med ett mjödkrus i näven, lär väl vara dem som uppfann ordet ”skål”. Någon språkvetare kan säkert reda ut det där, hörde faktiskt en som sa att det tydligen enda uttryck som lever kvar av fornsvenskan ska vara ”Där ölet går in går vetet ut”, jag tror vi lämnar rusdimmorna där.
Vänta lite är det låten ”Alive and kicking” jag hör i mitt huvud, jodå och med ett skotsk rockband vars namn ganska bra beskriver hur hjärnan blir om man bälgar i sig för mycket av någon alkoholhaltig dryck…
Näst i hyfsad historisk ordning kommer väl nikotinet, med den svenska lokala tillämpningen ”Snus”. Som från början var av den torra sorten som intogs i näsan om jag kommer ihåg rätt. Nåväl sådant kan man ju inte hålla på och pilla med när man jobbar i skogen, hur macho är liksom det på en skala, så vips uppfann allmogen applikationen ”vått snus”. Som enkelt bakades ihop till en liten boll och stoppades in under överläppen, det som är mer känt som en ”prilla”, och garanterat höll sig på plats under både fällning, kvistning, kapning och timmertransport.
Här öppnar sig ett litet fönster för en lumparhistoria, den när den råbarkat hårdkokte fänriken för löjtnanten berättade om en blöt krogkväll och förvånat konstaterade att ”Fan vad ölet smakade konstigt utan snus.”. Smaka på den ni, eller kanske inte…
Japp, av mina drygt 40 lumparpolare så gick inklusive mig alla utom fyra tungt på nikotin. Några på cigg men majoriteten på lössnus som gärna formades och trycktes in i munnen med hjälp av en plastgrunka, tänk bred kort svart spruta, som sen utan problem lånades ut till polaren bredvid, för högsta prioritet var ju att få i sig nikotin…
Rengöringen av plastgrunkan mellan varje användning fixades lätt med några hastiga svep mot uniformsbyxorna, som kan jag säga inte direkt tvättades så våldsamt ofta. Egentligen inte alls faktiskt, man fick helt enkelt hämta ut nya efter några månaders krälande i grönskan eller så.
Sen fick vi order att hälla drivor med dextrosolpulver, alltså druvsocker, i vattenflaskorna också, ifall nikotinet inte skulle räcka till för att hålla oss vakna då alltså… 😊
Nåväl, nu är vi framme vid det som väl måste betraktas som oss nordbors nationaldrog utan konkurrens, koffeinet. Japp, sedan kaffehusen på 1700-talet fått snart nog hela befolkningen att upptäcka den malda bruna bönans superkrafter, så finns det alltid minst en anledning att dricka en kopp java.
Men kaffets väg till folkets hjärta, eller strupar då kanske, har inte alltid varit helt spikrak. För i januari 1794 skakades nationen i sina grundvalar, ja i alla fall rikets adel. Då infördes helt enkelt som en nyårspresent importförbud på en mängd för den tiden lyxvaror, varav kaffebönor var en. Här öppnade det sig säkert ett rejält fönster för några försigkomna att tjäna sig en rejäl hacka på lite import så där vid sidan om, ja menar måste ju ha varit en alldeles för bra chans för några att sumpa. Hm, undrar om det finns spår kvar av det i våra fantastiskt intressanta domböcker, som kan säga nästan vad som helst om livet förr.
Nu varade av säkert olika orsaker just den mardrömmen inte så jättelänge, för redan i april 1802 kom en ny kungörelse som prompt deklarerade att det var grönt ljus att importera och kränga det bruna guldet igen, fast med en näve restriktioner förstås. Det hela fick ju liksom inte gå över styr direkt och urarta med en massa hyperaktiva borgare på städernas gator…
Nu varade av säkert olika orsaker just den mardrömmen inte så jättelänge, för redan i april 1802 kom en ny kungörelse som prompt deklarerade att det var grönt ljus att importera och kränga det bruna guldet igen, fast med en näve restriktioner förstås. Det hela fick ju liksom inte gå över styr direkt och urarta med en massa hyperaktiva borgare på städernas gator…
Vilket får musikvideon till låten ”Safety dance” att börja rulla i mitt huvud, för i den som antagligen är bland de mest utflippade någonsin, så verkar alla just ha hinkat i sig en tunna med java, även hunden. Framförd av en grupp vars namn nämner vad män inte hade på sig inomhus förr.
Det räcker med att bara nämna ordet ”fika” så stannar liksom landet upp och folk piggnar till. Nu ska sägas att jag räknar in även te i fenomenet fika, för det lär ju också innehålla i alla fall lite koffein.
Kommer att tänka på min mormor som växte upp i sörmländska torp, varje dag var det morgonfika, frukostfika, fika på maten, eftermiddagsfika och kvällsfika. Hon snittade alltså minst fem koppar java inklusive påtår om dagen, serverad i riktiga kaffekoppar på fat och nästan alltid i kombination med bullar, en vetelängd eller småkakor. Här kommer även substansen socker in i bilden för det hörde också till. Så inte undra på att folk hann med att göra mycket förr, för de måste ha varit konstant speedade av allt fikande…
Det frenetiska fikandet förr kan mycket enkelt verifieras, mer eller mindre vetenskapligt, genom att titta på bilderna i vilket bildarkiv som helst som vi har i arkivet från typ 1900 kallt. De talar totalt klarspråk i frågan, det fullkomligt vimlar av bilder på kaffekoppar i näven på såväl män som kvinnor, vare sig de är kläda i kostym och klänning eller i grova arbetskläder.
Oavsett tid eller plats fanns det tydligen alltid en anledning att släcka törsten med en kopp java, och hade man det lite bättre ställt, då var det absolut inga problem att släppa ut ett halvt möblemang i skogen för att i lugn och ro i goda vänners lag bekvämt kunna avnjuta den livsgivande drycken.
Just fika är tydligen bland de första ord som utifrån inflyttade lär sig på vårt nordliga språk, antagligen av ren överlevnadsinstinkt, och för det mesta tycker de att det är väldigt exotiskt och trevligt. Bara att kolla in några filmer på nätet på temat ”My life in Sweden”, så nämns fenomenet fika typ direkt, dessutom alltid illustrerat med en bild på världens största kanelbulle.
Nåväl, nu har ju faktiskt Västmanland och då Västerås hyfsat djupa javarötter, för nere vid Mälaren låg det anrika rosteriet som fixade till ”Luxuskaffe”. Något som Västeråsarna uppenbarligen var väldigt stolta över att döma av all reklam för det som prydde staden. Kommer så väl själv ihåg som om det vore igår, när man av någon anledning stod på tågperrongen i ”Sumpan”, alltså typ i Stockholm då alltså, och vinden låg på från det anrika kafferosteriet som bara låg ett stenkast från spåren. Det ljuvliga doftminnet kommer nog alltid att sitta kvar, så nog har kaffe mer effekter på oss än att bara sätta fart på hjärnan. 😊
Nu börjar det ju lacka mot jul också, och julbordet har även det sin beskärda del av vardagsdroger. Tja, julölet är ju självskrivet, och jag ger mig sjutton på att det minst finns spår av humle och koffein i julmusten också, fast det receptet är ju då superhemligt förstås.
Sen vet i alla fall jag minst ett recept på chokladbollar med kaffe i, och där blev jag väldigt sugen på en stor kopp java med påtår, och då en saffransbulle och ett halvt dussin småkakor. Men vänta nu, är inte socker en vardagsdrog det också nuförtiden…
Nu hör jag refrängen till låten ”Kickar” med ett legendariskt svensk rockband, vars namn osökt får mig att tänka på ett gäng filmer, speciellt då titeln på en, med stjärnor och ett helt gäng vita snögubbar så här i jultider.
Så det är väl bara att köra på och toppa med en prilla efter fikat, rakt in i dimman alltså, fast det är väldigt vad pigg man är när man kommer ut på andra sidan… 😊
PS: Svaret på förra musikfrågan är sångaren Tom Jones, även känd som ”Tjuren från Wales”, och västernserien är ”Alias Smith and Jones”. Den här gången blev det en trillingnöt i musikfrågan, så jag tänker att ni kan ju alltid klura ut en om dagen i juldagarna tre, medans ni smälter all julmat alltså, och återhämtar er med stor kopp java eller te! 😊 DS.
Önskar er alla en God Jul och Gott Nytt År!
Dela gärna sidan med andra: