Karlsgatans och Mimerverkstadens barndom
Apropå gamla bilder så har jag till min glädje lyckats rota fram några sådana från Karlsgatans och Mimerverkstadens barndom, eller snarare kanske dess uppvaknande ur en hyfsat lång Törnrosasömn. Det var ju typ 10 år sedan, så nu är de bilderna, precis som Axels första, lite så där pittoreskt charmigt grovkorniga och halvskarpa. Nutidens digitala mobilkameror följer ju samma utvecklingskurva som dåtidens analoga lådkameror gjorde, alltså med nya upphottade och förbättrade modeller typ varje år eller månad…
Tänkte det kunde vara kul för er att se hur lokalerna såg ut innan de transformerades till hur de ser ut idag, lite då som en pytteliten kompensation för förra årets tyvärr uteblivna jubileum. Nåja, vad är väl en bal på slottet, fast å andra sidan så har vi ju en anledning till att fira loss framöver när vi alla kan träffas analogt igen, då är det bara att sätta portern på kylning och brygga tonvis med java… 😊
Skuttar vi tillbaks till Mimerverkstadens riktiga barndom så går det att känna igen en hel del. Vi har många bilder från när den byggdes, och när den var alldeles klar. Så skickar med en bild på hur den såg ut inuti 1913, sett mot Stora Gatan. Kanske blir några coola byggbilder längre fram vi får se…
Det riktigt häftiga, tycker i alla fall nörden i mig, är att det är 97 år mellan Aseas bild på glasplåt och mina med en tidig minst sagt halvkrattig mobilkamera. För kåken har faktiskt rätt så nyligen passerat 100-års strecket, inte illa för en industribyggnad.
Nu är ju det i och för sig ingen ålder på en sådan, finns åtskilliga här i länet som har betydligt fler år på nacken än så, och i så pass bra skick att de lär stå länge, länge än. Vilket är alldeles utmärkt för dessa byggnader bär på väldigt viktiga berättelser om samhällets utveckling och människorna som arbetade i dem, en del av allas vårt kulturarv alltså. Så har ni vägarna förbi en sådan, stanna gärna till och besök den om man får det, annars funkar det ju i dessa tider alltid att promenera runt och uppleva industrimiljön utomhus.
Mimerverkstaden var förresten när den var nybyggd inte vilken verkstad som helst, utan med en verkstad i Berlin som inspiration, den största och modernaste i minst typ norra Europa som då även fick en egen artikel om sig tidskriften Arkitektur. Designad av arkitekten Erik Hahr för maximalt ljusinsläpp som den var, fast man kan ju undra hur ljust det var på vintern egentligen, med tanke på den ensamma stackars glödlampan i taket typ 7 meter över marken…
Sen undrar i alla fall jag över ljudnivån i lokalen, några hörselkåpor fanns ju inte än utan det var en bomullstuss i örat som gällde i bästa fall. Så det ligger nära till hands att tänka att industriarbetare förr måste ha blivit lite lomhörda efter några år på fabriksgolvet. Sen gällde det ju att helst elegant undvika att fasta i alla roterande drivband till maskinerna också, vilket efter hand löstes genom att små elektriska Aseamotorer monterades direkt på maskinerna för att driva dem.
Som bonus skickar jag med en bild av fotografen Olof Wiklund från 1870-talet på fallet vid Wickholms kvarn, det vita huset till vänster i bilden, innan den köptes loss och Turbinhuset byggdes. Apropå maskiner och hästkrafter så var den lilla backen ned till vattnet i ån helt enkelt till för att vattna hästar. Alltså inte så att de skulle växa och bli stora, utan för att de skulle få sig en slurk vatten när de var törstiga.
Ungefär fem sekunder efter att jag skickade iväg den förra hälsningen så kom jag på att jag glömde ännu en bild jag hade tänkt ha med, för bilder är ju alltid kul tycker i alla fall jag.
Skrev ju heller inte vad ”Westerås Mekaniska Verkstad” tillverkade får något, fast något mekaniskt var det ju förstås. Närmare bestämt jordbruksmaskiner, och med tanke på tiden när det begav sig häst- eller oxdragna sådana, helt enkelt allt som en bonde behövde dra fram och tillbaka över åkern för att få till skörden.
Rätt så snabbt blev man en av landets ledande tillverkarna av sådana maskiner, mycket tack vare ytterligare en uppfinningsrik ingenjör som hete Svalin. Åtskilliga av maskinerna finns säkert kvar i ladorna på gårdarna i länet och resten av landet, har själv sett en med tillverkningsskylt och allt på en hästgård.
Vårt arkiv har begåvats med ett gäng produktbroschyrer från företaget, som efter att Asea år 1898 köpte verkstadslokalerna, som låg i kvarteret Sigurd på bilderna i förra hälsningen, flyttade tillverkningen till Morgongåva, då fortfarande en del av länet. Där i nya verkstäder och under namnet AB Westeråsmaskiner fortsatte produktionen ända fram till år 1988.
Reklambroschyrerna innehåller både uppgifter om produkterna med priser, och positiva recensioner från oerhört nöjda kunder, läs bönder. Så ni kan lugnt ignorera all reklam om böcker som handlar om modern marknadsföring med de senaste säljtipsen, för det har inte hänt mycket på den fronten åtminstone de senaste två seklen…
De visste precis hur man framgångsrikt skulle kränga grejer till hugade spekulanter förr också. 😊
Som kuriosa kan jag nämna att det finns ett arkiv i Morgongåva också, nämligen Heby kommunarkiv som även förvarar och förvaltar arkivet efter Västerås första större industriföretag, så jag passar på att hälsa till arkivkollegorna som jobbar där.
PS. Svaret på förra musikfrågan är typ skatepunkbandet ”Offspring”. När det gäller portern på kylning så tänker jag mig en alkoholfri sådan, i alla fall om flaskorna ska korkas upp här i huset. Ser nu när jag ska skicka iväg det här att jag inte har någon musikfråga med, hjärnan har uppenbarligen lite för mycket igång samtidigt. Så jag tänker att när ni läst det här så kan ni istället dra igång er favoritlåt och rocka loss till den, som en liten mikropaus och återhämtning mellan Teamsmötena, och varför inte göra det till en vana, musik ger i alla fall mig energi. DS.
Dela gärna sidan med andra: