Museihusets historia
ASEA var inriktat på att tillverka produkter för tillverkning, överföring och användning av elektrisk kraft. Verksamheten etablerades i Västerås 1890 och i takt med den ökade elektrifieringen av städer, landsbygd och industrier blev ASEA ett av världens ledande företag inom branschen.
Mimerverkstaden byggdes 1911-12 och 1914-15. Byggnaden är en av de största och mest framträdande byggnaderna från ASEA:s tidiga år i Västerås. Otaliga är de västeråsare som arbetat åtminstone någon del av sitt liv ”På Mimer”, eller på ”Sotis” som det hette i folkmun.
Byggnaden utstrålar modernitet, monumentalitet, framsynthet, rationalitet och stabilitet. Detta var uttryck som ASEA gärna tillämpade på de produkter man tillverkade och var även det intryck man ville ge av företaget. Verkstadsbyggnaden skulle inte bara vara rationell för produktionen, utan den skulle också uppfylla stora symbol- och statusvärden.
Sigfrid Edström, ASEA:s ledare sedan 1903, var en av dem som propagerade för Frederick Winslow Taylors idéer om effektiviseringar i tillverkning genom bland annat ackordslön och arbets- och tidsstudier. Sigfrid Edström ville utifrån dessa idéer skapa en stor, modern och rationell fabriksbyggnad för tillverkning av små och medelstora elektriska motorer. Företaget fann en förebild i det tyska företaget AEG, inte bara för produktionens planering utan även för fabrikens utformning. Erik Hahr (1869-1944) anlitades som arkitekt för att rita byggnaden. Han var vid tiden för bygget stadsarkitekt i Västerås och hade redan 1907 ritat Villa ASEA.
Erik Hahr ritade en byggnad som är uppförd i en avancerad järnskelettkonstruktion. Den smala byggnadskroppen, drygt 20 meter, var från början fördelad på fyra plan. Byggnadskroppen var avdelad med en pelarrad i mitten, vilket gav flera fördelar: goda ljusförhållanden, möjlighet att använda traverser med ca 10 meters spännvidd i båda skeppen, praktisk placering av maskinerna och god överblick.
I bottenvåningen fanns de största maskinerna, bland annat de stora stansarna. På andra våningen tillverkades små och medelstora maskiner, på det tredje planet låg metall- och apparatavdelningarna. Det översta planet användes för tillverkning av reläer.
Där de tyngre maskinerna stod var det betonggolv och för lättare maskiner var det trägolv. Genom hela anläggningen fanns ett noga genomtänkt spårsystem. Traverserna i bottenvåningen medförde att hissar, toaletter och materialförråd fick förläggas till utbyggnader mot gården.
Mimerverkstaden uppmärksammades på Baltiska utställningen 1914 i Malmö. Året efter var byggnaden beskriven i tidskrifterna Arkitektur och Teknisk tidskrift. Byggnadens tillkomst sammanföll med en kraftig efterfrågan på ASEA:s produkter, vilket hängde samman med vattenkraftens utbyggnad under 1910-talet och den tekniska möjligheten att föra över kraft på längre sträckor.
Längs Karlsgatan har bottenvåningen i Mimerverkstaden kvar sina originalfönster från 1910-talet. Fasaden längs Karlsgatan är skyddad i detaljplan. Fönstren mot museernas lokaler har alla demonterats och renoverats och sitter nu åter på plats.
Idag har tillverkningsindustrin i Mimerkvarteret fått ge vika för bland annat kontor och gymnasieskolor och Mimerverkstaden på Karlsgatan 2 är idag en mötesplats för konst och kulturarv. Ett hus med två museer, Västerås konstmuseum och Västmanlands läns museum, som båda två fortsätter värna och berätta om den här vackra industrihistoriska miljön.