Skitviken – en rostig lustgård full av liv
Vi kallar Skitviken En rostig lustgård full av liv. Man kan också se den där samlingen av skjul nedanför Steam Hotel och Kokpunkten som en metafor för livets skörhet och en påminnelse om vikten av att ta vara på tillvaron, så länge man har chansen.
Martin och jag fick upp ögonen för BK Piren och Skitviken genom ett helt annat projekt, ett romanbygge, där vi ville återförtrolla Västerås. Inte minst för oss själva. Egentligen vet vi att på varje plats där människor lever och verkar, där inträffar och pågår fantastiska och fantasieggande ting. Bara det att vi inte ser det. Vi tror att vi måste resa till andra sidan jordklotet för att bli nyfikna. Det är fel.
Detta visste vi med vår tanke men inte med vår känsla. Skitviken hade vi passerat många gånger men inte med nyfikenheten påslagen. Lite pinsamt eftersom vi har arbetat som journalister i många år och bott i Västerås mer än ett halvsekel. Varken Martin eller jag har gjort något reportage från denna plats. Vi hade bara konstaterat att det är en samling skjul i intressant kontrast till de flotta husen runt omkring.
Men hösten 2017 blev en vändpunkt. Efter en promenad och en halv tanke blev Loid Ståhl, den förste som vi fick tag i när vi hade googlat BK Piren och hittat en tio år gammal och avsomnad hemsida. Loid – eller Lodde som alla i klubben kallar honom – berättade att de var ett gäng som träffades i Skitviken i princip varje morgon.
Vi hängde på. Och, förvånande nog, de släppte in oss. Inte med några stora gester eller ovationer. Men vi fick tillträde.
Vi är inte de första som lagt märke till denna speciella plats. Redan 2006 föreslogs den bli byggnadsminne. Åtta år senare – efter en utredning av länsmuseet – avslog länsstyrelsen. Inte för att platsen var ointressant utan för att en byggnadsminnesförklaring riskerade frysa den i ett visst läge. I stället har Skitviken med detaljplanen skyddats på annat sätt. Mycket tack vare Hans Larsson, kreativ planchef på Västerås stad. Många har anledning att vara glada för det.
För Martin Hedén och mig har det dock efterhand visat sig att det faktiskt inte är platsen Skitviken utan det som pågår där som är det centrala. Att det fortsätter pågå och att människorna i BK Piren nu bjuder in besökare att ta del av småprat, berättelser och allt möjligt. Det är deras historier och vi är deras gäster.
”En tiger i en djurpark är inte en tiger utan just en tiger i en djurpark”, har någon sagt apropå vår vana att samla in och ställa ut saker som vi anser vara värdefulla eller på något sätt märkvärdiga. Peter Davis, brittisk museolog och bland annat engagerad i framväxten av Ekomuseum Bergslagen, brukar framhålla risken att ”musealisera” inte bara fysiska ting utan också kulturmiljöer och landskap. Bland annat därför är det ingen lätt sak att arbeta inom museisektorn. Risken finns alltid att man tar kål på det man vill hålla fram som värdefullt. Just genom att peka ut det.
Skitviken är inget museum och det som finns att ta del av där är inte lämningar utan pågående liv. Däremot kan inspelade berättelser, samtal och tilldragelser ses som museum i ordets nutida betydelse, som också omfattar insamling och förmedling av immateriellt kulturarv.
Att länsmuseet nu som i fallet Skitviken visar fram ett stycke verklighet som pågår helt av egen kraft är alltså ett högst modernt sätt att verka museologiskt.
Därför är vi väldigt glada att länsmuseet hakade på vår idé, men allra gladast är vi att BK Piren så generöst delar med sig av sin vardag – och också av en del fest. Och att det är de själva som kommer till tals.
Ljudmuseet i Skitviken är ett utvecklingsprojekt, än så länge kan man bara ta del av en begränsad prototyp. Vilket betyder att det idag finns fem berättarpunkter varav en är introduktion för den besökare som vill utforska området och en innehåller bakgrundsinformation om platsens status i nuvarande stadsplan. Vi hoppas på sikt kunna skapa en ljudvärld med 20 – 25 berättelser i detta begränsade område och uppskattar därför förslag och synpunkter från alla som provar prototypen.
Visionen i arbetet har varit att skapa delaktighet och aktivitet. Det betyder i praktiken att vi önskar att installationen stimulerar nyfikenheten inte bara vad det gäller området runt Skitviken utan att man efter besöket här också blir mer aktiv i att upptäcka, fantisera och tolka spår och tecken i miljöer man kommer till. Detta vill vi realisera med hjälp av de berättelser och funderingar som BK Pirens medlemmar själva har om historia och nutid i området.
Text: Inger Orre och Martin Hedén