Julbonad

”Det här är en julbonad där det står ” Nu så är det jul igen, jultomten myser”. När den sätts upp dagen innan julafton, då blir det jul på riktigt.

Bonaden är broderad av min mormor till min mamma när hon var liten i Vretstorp, Närke på 1930-40-talet. Hon har berättat att hon tyckte den var hemsk, hon var så rädd för den där tomten. Ändå hade hon den uppe i sitt rum varje jul om jag förstått det rätt. Men jag har alltid älskat den.

Jag vet inte när jag fick ärva den, men jag minns i alla fall ingen jul utan den. Den satt i mitt rum på Lyckovägen i Hallstahammar där jag växte upp. Vår familj var kanske inte den mest lyckliga familjen med den bästa sammanhållningen, men nåt hände när det blev jul. Huset skulle städas och pyntas. Det bakades och fixades och plötsligt samarbetade vi! Jag satte på mig ett litet förkläde och till och med ett huckle och deltog glatt och villigt i att sortera i skåp, dammtorka inne hörnen och kasta skräp. Jag bakade och gjorde marsipanfigurer med brorsan och pappa. Jag satte tidigt en ära att städa mitt eget rum i varje vrå. Gamla leksaker rensades bort, allt doftade rengöringsmedel och i luften låg förväntan. Inte ens när jag var i mina värsta tonår avstod jag från städandet och fejandet.

När nästan hela huset var städat, förutom köket som mamma städade sist när vi andra gått och lagt oss (jadå, pappa också), då var det dags att ta fram julpyntet som jag inte sett sen förra julen. Det var samma år från år, och jag älskade det och älskar det ännu.
Bonaden hade sin plats på min vägg – på den blåblommiga barntapeten och i det rödmålade tonårsrummet och sen vidare genom alla lägenheter och hus jag bott i som vuxen. Aldrig en jul utan denna bonad. Nu ska den snart hängas upp ovanför farmors skänk.

Den står för en slags känsla av frid, sammanhållning och magi som barndomens jular i Hallstahammar innebar för mig. Jag tyckte allt var så fint och jag tyckte det var roligt att vi gjorde så mycket tillsammans just runt julen, inte minst i förberedelserna.

Denna speciella känsla för julen har jag fortsatt överföra till mina barn. De har alla under större delen av sina liv bott i Västmanland, så för mig är också julen hemma med dem, det vill säga i Västmanland.”