Dominikankonventet, Västerås
Dominikanerklostret, eller rättare sagt dominikanerordens konvent i Västerås byggdes 1244. Dominikanermunkarna var klädda med svarta kåpor och kallades därför svartbröder, och tillhörde en så kallad tiggarorder. Munkarna inriktade sig mycket på studier och vetenskapligt arbete.
Klosterkyrkan var ungefär 49 x 21 meter och fanns på Munkholmen, som då omgavs av Lillån. Klostret var byggt på ett omfattande system av pålar och rustbäddar av trä då holmen till stor del bestod av blålera.
Aktiviteterna vid klostret avvecklades och byggnaderna revs succesivt efter Gustav Vasas reformationsriksdag 1527. Stora delar av klostret var byggt av tegel, som efter rivningen användes för att bygga om Västerås slott, domkyrkan och herrgårdar runtom i staden.
Utplånandet av klostret var så noggrant att den exakta platsen glömdes bort. När stadshuset i Västerås började byggas 1953-1955 fann man klostrets kyrka och begravningsplats vilket föranledde flera arkeologiska undersökningar under ledning av dåvarande länsmuseichef Sven Drakenberg. 1959-1960 fortsatte utgrävningarna av resten av klosterområdet. Utöver grundmurar och diverse föremål påträffades också runt 2000 skelett daterade till medeltiden.
Individerna var kvinnor, män och barn placerade med huvudena i väster och fötterna i öster och ofta med händerna knäppta över bröstet. Flera av skeletten har skador efter vapen, andra skelett visar spår av sjukdomar. Några av dessa kranier och ben visas nu i Länsmuseets basutställning om medeltiden.
Inom projektet WOOF gjordes ett urval av benen från klostret för att bli fokus för tillgängliggörande av materialet.
Hösten 2022
Under hösten arbetade fyra masterstudenter från Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet (OFL) vid Stockholms universitet med ännu ett benmaterial i behov av en genomgång. Studenterna arbetar med benen inom ramarna för Osteoarkeologisk yrkespraktik vid universitetet samt inom ramarna för Projekt WOOF och museets Policy för hantering av mänskliga kvarlevor.
Genomförande och resultat
Inledningsvis hade arbetet ett individperspektiv men detta fick under arbetets gång omvärderas då ny information kom fram både i arkivet och när materialet analyserades. I arkivmaterialet framkom information om att ca 1500 av de 2000 individerna är sorterade efter kategorier som till exempel benelement eller patologier. Anledningen till detta beror på att gravarna till stor del var sammanblandade redan vid utgrävningen.
Först arbetade studenterna med ben från sju trälådor som inte packats om sedan utgrävningen för över 60 år sedan. Studenterna studerade även benen som är utställda i museets utställningar. På grund av den bristfälliga dokumentationen kring gravarna arbetade studenterna dessutom med arkivmaterial och foton i en bildanalys för att se om det var möjligt att få ut någon information utifrån arkivmaterialet och att hitta enskilda individer och gravnummer. Studenterna har i den här undersökningen analyserat minst 28 individer och även 9 kg djurben.
Studenterna arbetade även under praktikperioden med målet att skapa underlag till en presentation och medverkade på temadagen Arkeologi i länet den 22 oktober 2022. Syftet med arbetet under denna praktikperiod var att undersöka benen som tillhör utställda kranium för att få en korrekt bild av individen och dess livshistoria som det kan utläsas ur skelettlämningarna samt att utvärdera och reflektera över vad som idag förmedlas publikt. Med ytterligare information kan man förmedla en bredare och nyanserad bild om livet vid konventet.
Även djurben berörs i arbetet där syftet är att få en bild av kosthållningen vid konventet och ger samtidigt studenterna en större bredd i sin yrkespraktik. Arkivmaterialet berättar att djurbenen främst hittades vid köket, men noteras inte i övrigt och har heller inte genomgått en analys. Även här finns en potential till att kasta nytt ljus på konventet och aktiviteterna på platsen.
Ett ytterligare och viktigt antikvariskt syfte var att få en uppfattning av hur materialet är packat, märkt och bevarat samt vilket behov finns för insatser som kan förbättra bevarandet och förvaringen av lämningarna.
Studenternas observationer bekräftar den tidigare bilden om att det finns en stor forskningspotential i materialet. De visar även att det finns en potential att fortsätta med bildanalysen på grund av den bristfälliga dokumentationen. Detta för att kunna knyta fler individer till rätt kontext och därmed fördjupa förståelsen för individerna, platsen, och tiden i stort. Arbetet klargjorde också behovet av ett fortsatt arbete från museets sida för att tillgängliggöra materialet då enbart utvalda delar berörts i detta projekt.