Byggropar och schakt
När jag tänker på förra hälsningen så slår det mig att Mimerverkstaden liksom i stort sett alla hus i Västerås, och säkert de flesta andra städer i landet, fram tills någon gång på typ 1940-talet byggdes mer eller mindre direkt på marken. Alltså utan källarvåning, mina kära kollegor byggnadsantikvarierna får rätta mig om jag har fel, de har stenkoll på sådant, och mycket annat också. Året 1929 så gjordes en inventering hus och då även av medeltida källare i Västerås, finns en liknande för Arboga också. Nu ska ju som sagt redan Gustav Vasa ha stött på en källare i just Västerås, och man får väl säga att det var nog mer tur än skicklighet att han lyckades med det, för många var de sannerligen inte…
Staden kunde bara stoltsera med vad jag kommer ihåg en handfull medeltida källarvalv, och till dess försvar så fanns det inte så rasande många fler i då Arboga heller. Nåväl idag är i princip varenda en av dessa tegelbelagda valv i Västerås bortgrävda, typ bara Proban som finns kvar, och möjligen de två under Slottet, som ju är byggt på en bergknalle, om de nu kan dateras till medeltid alltså, för det låter jag vara osagt.
Den första stora byggropen som faktiskt tog kål på en medeltida källare närmare bestämt den under det ”Hülpherska huset” byggt 1669, trots protester från bland andra länsmuseets intendent Sven Drakenberg, var den för varuhuset ”Sigma” och den intilliggande byggnaden vid Stora torget för Städernas försäkringsbolag. Allt i nådens år 1964 och bara några ynka år innan det sagda stenhuset skulle ha fyllt 300 år…
Efter det så tog groparna för diverse andra byggnader och kanske även varutunneln effektivt hand om de övriga då kvarvarande källarna, till förmån för nya i typ betong.
Den mäktigaste byggropen av dem alla var den för varuhuset ”Punkt”, hela två kvarter stor. Fast här fanns ju inga källarvalv i den för byggjobbarna säkert leriga gamla sjöbotten som grävmaskinerna sakta tuggade sig ner i.
Ok, vi fattar, en stor del av Västerås äldsta historia grävdes bort, eller som det nog egentligen heter schaktades bort upp på lastbil. Kom nu på att schakt nog bara är ett annat ord för grop, finns ju sådana i länets gruvor, och det låter ju betydligt ballare än just grop.
Dessutom i arkeologins värld så heter det ju schaktövervakning, och det klingar ju fin fint. Fast oftast handlar det om att några ledningar ska ner i backen, eller en vattenläcka lagas, med en halvfrusen arkeolog i varseljacka ståendes bredvid stirrandes ner i hållet på jakt efter färgskiftningar i marken. Fast å andra sidan så kan jag avslöja att riktigt häftiga och mycket intressanta arkeologiska fynd och upptäckter har gjort vid just sådana till synes rutinartade övervakningar.
Frågar du vilken arkeolog som helst så kommer hen säkert lite skruvande erkänna, att fler arkeologiska fynd än man kan tro faktiskt görs mer eller mindre av en slump. Alltså att på den här markplätten borde slash ska det inte finnas några spår av mänsklig aktivitet under ytan, men vänta sluta gräv nu för sjutton vad är det där för något, det ser ju ut som det skulle kunna vara en…
Frågar du vilken bonde som helst så kommer hen säkert lite skruvande erkänna, att jodå när plogen sattes en decimeter djupare i backen än tidigare i Lillåkern som brukats i förtioelva generationer, så fladdrade både det ena och det andra fornfyndet upp till markytan…
Säg den gård som inte har en samling stenyxor i ladugården, men så är ju länets landsbygd fullkomligt pepprad med fornlämningar av alla de slag. Dessutom har jag fått lära mig att gårdar och platser vars namn slutar med ”by”, ”stad” eller ”sta” har varit bebodda och bebyggda minst sedan Hedenhös tid, alltså väldigt, väldigt länge. Så inte undra på att många bönder mer eller mindre är amatörarkeologer, i alla fall till allas vår nytta och glädje väldigt intresserade av sina bygders historia.
Nu har jag förstått sådana ”lösfynd” som det kallas, inte är så lätta att hantera rent vetenskapligt då de kanske plöjdes upp eller hittades i skogen för ganska så länge sedan, och oklart exakt var. Nu tänker jag att dessa fynd och berättelserna om dem ändå kan tillföra mycket av värde till en plats historia, och kanske om inte annat ge indikationer på att det finns mer historia att upptäcka där.
Så intervjua era äldre släktingar, be dem berätta om sina liv och de platser de bott och arbetat på. För när en människa lämnar oss så försvinner också en hel värld, och vi blir alla lite fattigare. Men om i alla fall någon liten del av denna värld finns nedtecknad eller inspelad, så blir vi på sikt både lite rikare och klokare, och det mina vänner är en av de viktigaste anledningarna till att det finns arkiv. 😊
Om vi nu en liten stund återvänder till stadens sedan 1960-talets alla grävda byggropar och schakt, så blir det ju rätt så snabbt väldigt mycket jordmassor blandat mer tegel-, stockrester och annat som ju ska flyttas och läggas någonstans…
I fallet Västerås är vad jag har förstått svaret att allt som grävdes bort hamnade som fyllnadsmassor i närområdet, främst under den nya ringleden runt innerstaden, och något otippat faktiskt på Lillåudden.
Japp, den landtungan är nästan helt och hållet konstgjord, för på gamla bilder från hamnen kan det möjligen bara anas några grund och vassruggar där idag en hel stadsdel tronar till synes flytande ute i vattnet. Så råkar ni bo där så vandrar även ni på historisk mark, även om det bara är ditschaktad sådan…
Nu ploppar en låt som heter ”Giving ground” upp i huvudet, med ett band som var typ en spinoff till ett närmast legendariskt svartrockarsysterband som varit med i en tidigare hälsning, och vars namn börjar med samma engelska ord, efter det obligatoriska ”The” då.
Ok, den är svår det erkänner jag, men det är faktiskt en konst att gräva en bra och hållbar grop också. Fråga vilken grävmaskinist som helst, för ute i fält som det heter är de arkeologens bästa vän. 😊
PS. Svaret på förra musikfrågan är ju er egen favoritlåt, så den har ni alla rätt på, inte illa eller hur… DS.
Dela gärna sidan med andra: