En arkivaries betraktelser
Välkommen till vår blogg, där vi bjuder in dig till en fascinerande resa genom en arkivaries värld av tankar och reflektioner. Här delar vår passionerade arkivarie med sig av små, tankeväckande inlägg i ord och bild, som fängslar dig med berättelser om Västmanlands rika historia, vardagen på Karlsgatan 2 och ögonblick från livets stora panorama.
Ta en unik titt bakom kulisserna och upplev vardagen genom en arkivaries något udda synvinkel. Var förberedd på att omvärdera din syn på arkivarier, för här förvandlar vi det traditionellt torra och dammiga arkivet till något spännande och underhållande! Välkommen till en värld där historiens gång och arkivets magi möts med glimten i ögat och ett leende på läpparna.
Kyrkogårdar och vilorum
Apropå gropar i förra hälsningen, så har ju människan länge använt sådana för att lägga de som lämnat jordelivet till den sista vilan, så även i vårt län såklart för här har det ju levt folk rätt så länge. Nu vet ni som är lite arkeologiskt bevandrade att det här med begravningsskick har ju varierat lite genom åren. Hela kroppen i backen, eller kremering och de brända benen under mark, som vanligt har modet runt detta gått som lite i cykler då… Nåväl, med kristendomen så blev det spikat att kroppen skulle jordfästas i ett stycke, med eller utan kista, allt beroende på den bortgångnes släkts finansiella situation vid frånfället. Inte ens efter döden var något gratis, och skulle det dessutom ringas i kyrkklockan så skulle det också pröjsas. Tittar man nu på gamla kartor över Västerås, för att ta ett näraliggande exempel, och den äldsta är från 1688, så spelar det ingen roll hur noga man än tittar, något liksom saknas.
Byggropar och schakt
När jag tänker på förra hälsningen så slår det mig att Mimerverkstaden liksom i stort sett alla hus i Västerås, och säkert de flesta andra städer i landet, fram tills någon gång på typ 1940-talet byggdes mer eller mindre direkt på marken. Alltså utan källarvåning, mina kära kollegor byggnadsantikvarierna får rätta mig om jag har fel, de har stenkoll på sådant, och mycket annat också. Året 1929 så gjordes en inventering hus och då även av medeltida källare i Västerås, finns en liknande för Arboga också. Nu ska ju som sagt redan Gustav Vasa ha stött på en källare i just Västerås, och man får väl säga att det var nog mer tur än skicklighet att han lyckades med det, för många var de sannerligen inte…
Karlsgatans och Mimerverkstadens barndom
Apropå gamla bilder så har jag till min glädje lyckats rota fram några sådana från Karlsgatans och Mimerverkstadens barndom, eller snarare kanske dess uppvaknande ur en hyfsat lång Törnrosasömn. Det var ju typ 10 år sedan, så nu är de bilderna, precis som Axels första, lite så där pittoreskt charmigt grovkorniga och halvskarpa. Nutidens digitala mobilkameror följer ju samma utvecklingskurva som dåtidens analoga lådkameror gjorde, alltså med nya upphottade och förbättrade modeller typ varje år eller månad…
Oskar Fredrik Wijkman
Apropå gamla industrier i Västerås så var ju Asea inte först på plan, för den var redan krattad av en idag ganska så anonym herre. Fast på sin tid så var han ju då långt ifrån det, skulle han levt idag skulle han nog ha beskrivits som stadens starke och ytterst handlingskraftige man, vars visioner för framtiden skulle komma att sätta Västerås på kartan. Inte undra på att han i folkmun kallades för ”Gud fader”. Denne sörmlänning, vilket ju inte är något fel har ju själv anor därifrån, var långt ifrån någon rookie när det gällde det där med industrier. För innan ankomsten till Västerås blev han 1872 verkmästare vid Hallstahammars bruk där han fixade till så att de började tillverka skruvar och muttrar, och vips så såg ”Bultfabriken” dagens ljus redan 1873.