En arkivaries betraktelser
Välkommen till vår blogg, där vi bjuder in dig till en fascinerande resa genom en arkivaries värld av tankar och reflektioner. Här delar vår passionerade arkivarie med sig av små, tankeväckande inlägg i ord och bild, som fängslar dig med berättelser om Västmanlands rika historia, vardagen på Karlsgatan 2 och ögonblick från livets stora panorama.
Ta en unik titt bakom kulisserna och upplev vardagen genom en arkivaries något udda synvinkel. Var förberedd på att omvärdera din syn på arkivarier, för här förvandlar vi det traditionellt torra och dammiga arkivet till något spännande och underhållande! Välkommen till en värld där historiens gång och arkivets magi möts med glimten i ögat och ett leende på läpparna.
Livet på luckan och sommar
Ok då, förra hälsningen kanske var lite väl gravallvarlig och kanske inte så där dödskul! Så när jag tittade efter bilder för att svara på en av alla de frågor som vi får till arkivet, så hittade jag en bild från en livad tillställning i ett kanske otippat sammanhang. Då slog det mig att skoja till det har ju folk alltid gjort, och ofta har ju humorn spirat som aldrig förr när tiderna varit lite extra tuffa. Bilden jag såg var från en så där lagom rolig tid i en ung mans liv, i alla fall förr, den i kronans kläder alltså. Mer eller mindre i karantän med ett gäng pojkar som på något sätt skulle bli män på kuppen, som man dessutom aldrig träffat förut. Där dagens höjdpunkt var lunchen mellan två pass med krälande i gyttja eller annan beordrad fritidsaktivitet som gjorde att klädsanering följde som ett brev på posten, ett talesätt som väl stämde bättre förr, alltså det som är mer känt som ”Lumpen”.
Kyrkogårdar och vilorum
Apropå gropar i förra hälsningen, så har ju människan länge använt sådana för att lägga de som lämnat jordelivet till den sista vilan, så även i vårt län såklart för här har det ju levt folk rätt så länge. Nu vet ni som är lite arkeologiskt bevandrade att det här med begravningsskick har ju varierat lite genom åren. Hela kroppen i backen, eller kremering och de brända benen under mark, som vanligt har modet runt detta gått som lite i cykler då… Nåväl, med kristendomen så blev det spikat att kroppen skulle jordfästas i ett stycke, med eller utan kista, allt beroende på den bortgångnes släkts finansiella situation vid frånfället. Inte ens efter döden var något gratis, och skulle det dessutom ringas i kyrkklockan så skulle det också pröjsas. Tittar man nu på gamla kartor över Västerås, för att ta ett näraliggande exempel, och den äldsta är från 1688, så spelar det ingen roll hur noga man än tittar, något liksom saknas.
Byggropar och schakt
När jag tänker på förra hälsningen så slår det mig att Mimerverkstaden liksom i stort sett alla hus i Västerås, och säkert de flesta andra städer i landet, fram tills någon gång på typ 1940-talet byggdes mer eller mindre direkt på marken. Alltså utan källarvåning, mina kära kollegor byggnadsantikvarierna får rätta mig om jag har fel, de har stenkoll på sådant, och mycket annat också. Året 1929 så gjordes en inventering hus och då även av medeltida källare i Västerås, finns en liknande för Arboga också. Nu ska ju som sagt redan Gustav Vasa ha stött på en källare i just Västerås, och man får väl säga att det var nog mer tur än skicklighet att han lyckades med det, för många var de sannerligen inte…
Karlsgatans och Mimerverkstadens barndom
Apropå gamla bilder så har jag till min glädje lyckats rota fram några sådana från Karlsgatans och Mimerverkstadens barndom, eller snarare kanske dess uppvaknande ur en hyfsat lång Törnrosasömn. Det var ju typ 10 år sedan, så nu är de bilderna, precis som Axels första, lite så där pittoreskt charmigt grovkorniga och halvskarpa. Nutidens digitala mobilkameror följer ju samma utvecklingskurva som dåtidens analoga lådkameror gjorde, alltså med nya upphottade och förbättrade modeller typ varje år eller månad…