En arkivaries betraktelser
Välkommen till vår blogg, där vi bjuder in dig till en fascinerande resa genom en arkivaries värld av tankar och reflektioner. Här delar vår passionerade arkivarie med sig av små, tankeväckande inlägg i ord och bild, som fängslar dig med berättelser om Västmanlands rika historia, vardagen på Karlsgatan 2 och ögonblick från livets stora panorama.
Ta en unik titt bakom kulisserna och upplev vardagen genom en arkivaries något udda synvinkel. Var förberedd på att omvärdera din syn på arkivarier, för här förvandlar vi det traditionellt torra och dammiga arkivet till något spännande och underhållande! Välkommen till en värld där historiens gång och arkivets magi möts med glimten i ögat och ett leende på läpparna.
Älvor i arkiven
Arkivet här, måste bara skicka en liten hälsning. För när jag letade i arkivet häromdagen så hittade jag några riktigt häftiga små uppteckningar, alltså berättelser. Som så många andra vi har insamlade av länsmuseets tidigare mångåriga allt i allo vaktmästare, Nils Nygren. Han hade, bland mycket annat, uppenbarligen en fascination för skålgropar, alltså älvkvarnar, för det var ju i dom som älvorna malde sin säd. Han kunde helt klart sniffa upp dem på kilometers avstånd, för snart varje stenbumling han snubblade över var täckt av dessa små runda gropar. Var det något som ända in på 1900-talet fick vilken stor stark karl som helst att darra som ett asplöv av skräck och fasa så var det just, älvor…
Våldsamheter i arkivhyllorna
Oj, oj, oj vad tiden går fort när man har roligt i arkivet, helt klart dags för en rykande färsk hälsning! Ok, sommar och sol avklarade med glans, och typ en hel tunna med java och tillhörande kakaoberikat fikabröd, japp så blir det när varje dag är typ som en söndag. Så här efter semestern och ja då även en bra bit in på hösten, är det kanske läge att nystarta hälsningarna med några slagfärdiga ämnen, det gäller ju att hänga med sin tid. Få se nu vad är det som säljer lösnummer nu igen, jo vad annat om inte våld och sex, det har väl alltid funkat som publikmagneter, jag menar redan de gamla romarna hade ju koll på det, eller…
På gående fot
Tiden har som ni vet sin gång, och ibland så behövs det lite rast och villa, inte minst när orosmolnen mullrar vid horisonten. Jag menar jag är ju trots allt bara människa, men nu har det blivit hög tid för en liten hälsning igen så här i sommartider. Skulle vi med en fiffig tidsmaskin kunna få vår polare Carl Frestare att landa i vår tid så skulle denne faktiskt högst bildade man snabbt kunna konstatera några saker, eller då komma med några små egna betraktelser.
Nytt år och pergamentbrev
Ok, nytt år men samtidigt verkar det mesta vara typ som det var för ett år sedan, kanske någon mer av er som har en liten lätt dejavu känsla i dessa dagar… Vad det nya året kommer att bjuda på vet vi ännu inte, bara att tiden rullar på som alla andra år. Apropå år så blir det ju några stycken med tiden, som vi klumpar ihop till först decennier och sedan till sekel för att liksom lättare hålla koll på dom, sen får de ju nummer också enligt gammal internationell standard. Vilket får mig att tänka på våran äldsta arkivhandling här i bunkern, japp lite Fort Knox är det alltid när man snackar om arkivlokaler, och så ska det vara också.