En arkivaries betraktelser
Välkommen till vår blogg, där vi bjuder in dig till en fascinerande resa genom en arkivaries värld av tankar och reflektioner. Här delar vår passionerade arkivarie med sig av små, tankeväckande inlägg i ord och bild, som fängslar dig med berättelser om Västmanlands rika historia, vardagen på Karlsgatan 2 och ögonblick från livets stora panorama.
Ta en unik titt bakom kulisserna och upplev vardagen genom en arkivaries något udda synvinkel. Var förberedd på att omvärdera din syn på arkivarier, för här förvandlar vi det traditionellt torra och dammiga arkivet till något spännande och underhållande! Välkommen till en värld där historiens gång och arkivets magi möts med glimten i ögat och ett leende på läpparna.
Om skratt, slutartider och livet som fastnar på bild
Finns det verkligen skratt i arkivet? Jo, fler än man kan tro. Bakom stela poser, långa slutartider och allvarliga miner döljer sig människor som lekte, skojade, kramades och skrattade – ibland så mycket att det fastnade på bild. Följ med på en resa genom fotografins historia, där humor, teknik och vardagsliv möts i arkivets gömmor.
Tulltjänstemän, tullportar och tungt järn
Visste du att Västerås en gång var omgärdat av stadstullar och staket, där allt från biskopar till bönder fick betala avgift för att ta sig in med sina varor? Vi dyker ner i tullarnas värld – med kvitton, kartor och klagomål. Läs om smygvägar, ölförsäljande tullskrivare och varför järn var det verkliga guldet.
Skräddarens sittställning och andra textila skatter
Stoppa byxpressarna, jag har hittat bildbeviset som visar att den sen länge levande myten är sann! Var då? Jo i vårt arkiv förstås, jag menar var annars. Vilken myt pladdrar jag om nu då?
Jo, den om att skräddare satt just ”skräddare” när de arbetade. Alltså den där sittställningen med korslagda ben på valfritt bastant bord, för man vill ju inte ramla ner på golvet och skrynkla till klädesplagget som man så länge har kämpat med att tråckla ihop…
Rock’n Roll i arkivens värld
Ok, med denna hälsning är vi framme vid den sista tredjedelen i det bevingade rockuttrycket, alltså själva rockandet. Nu frågar sig säkert vän av ordning hur mycket Rock’n Roll kan det egentligen vara i ett arkiv. Jag fattar, lugnt, stilla, ordning och damm är väl den gängse bilden av ett arkiv, med en arkivarie som lunkar runt mellan hyllorna och har järnkoll på varje bokstav, låter ju inte så hardcore direkt… Men under den lugna ytan så råder en annan verklighet precis som på en rockscen. Där härskar ett mer eller mindre oordnat kaos av allehanda slag, med högar av osorterade papper, knappt läsbara handstilar, kartonger i alla möjliga format och firmatryck på. För att inte tala om alla drivor med bilder på totalt okända personer på högst ospecificerade platser, och de obligatoriska pärmarna märkta med ”Diverse” och ”Övrigt”.